T2 Trainspotting återförenar den Academy Award-belönade regissören Danny Boyle med några av originalskådespelarna från 1996 års succéfilm med, nästan, samma namn.Även John Hodge är tillbaka, som manusförfattare, och båda filmerna är baserade på Irvine Welshs ikoniska romaner Trainspotting och Porno.
20 år har gått. 20 år sedan Mark Renton stack iväg med hela vinsten från en lyckad heroinaffär, £ 16 000. £ 4 000 lämnade han visserligen kvar, gömda i ett skåp, åt kompanjonen Spud. Spud som dock var svårt drogberoende, redan då, och självklart spenderade pengarna därefter.
20 år har gått och Renton återvänder, nyskild, tillbaka till Skottland och Edinburgh, den enda plats där han verkligen är som hemma. Och samtidigt en stad han inte längre känner igen. Det gamla gänget väntar på honom. Spud, långt nere i kokainträsket, och utan större kontakt med sin familj. Simon, Sick Boy, fortfarande förbannad, 20 år senare, och någonstans bitter över att det inte var han som drog med pengarna den gången. Och så Begbie, ett par år äldre än de andra killarna, och något av en vandrande handgranat. Som dock för tillfället befinner sig bakom lås och bom.
Marks återkomst skapar starka känslor, positiva och negativa, bland dem som känner honom. Och hämndbegäret har definitivt väckts hos hans före detta kumpaner. Nyss frånskild, utan egen bostad och med ett nyligen upptäckt hjärtfel, har han inget direkt som väntar på honom i Amsterdam, dit han flydde efter sin kupp.
I det här fallet är det det långa uppehållet som ger filmen ett raison d’être.
Istället blir han övertygad av Veronika, Sick Boys flickvän (eller inte), och affärspartner, att stanna kvar och hjälpa dem att förvandla den risiga puben de driver till en bordell. Den största utmaningen med projektet är definitivt finansieringen, som inte blir enklare av att Simon envisas med att snorta kokain i generösa mängder. Eller för den delen hans sidoverksamheter inom prostitution, utpressning och cannabisodling.
Under tiden kämpar Spud för att hitta alternativa beroenden till sitt fatala knarkande. Och Begbie försöker komma på ett sätt att ta sig ut ur fängelset. Vansinnet och intensiteten i handlingen ökar bit för bit, vilket förstärks ytterligare med en otroligt skicklig koordinering av klippning, soundtrack och specialeffekter. Jag omväxlande drar efter andan, håller för ögonen, suckar, skrattar och gråter filmen igenom. Och slutet, när det väl kommer, är absolut värt att vänta på.
”Det sunda förnuftet säger att 20 år senare är för sent för att göra en uppföljare. Men i det här fallet är det just det långa uppehållet som ger filmen ett raison d’être”, säger Danny Boyle och förklarar att det kanske mest intressanta med T2 Trainspotting är den tid som har förflutit sedan originalfilmen. Hur den tiden har förändrat människorna det handlar om – och hur deras liv har dragit iväg åt olika håll.
Det hade talats om en uppföljare till Trainspotting under en längre tid men Boyle och skådespelarna var överens om att detta bara skulle bli aktuellt om del två i så fall höll samma höga standard som ettan. Att göra tittarna, återkommande som nya, besvikna var otänkbart. Och det tog John Hodge ett par försök innan han, lagom till 20-årsjubiléet, lyckades producera ett manus som kändes klockrent för alla inblandade. ”Vi hade varit galna att inte göra filmen i det läget”, sammanfattar Boyle.
Trainspotting, originalet, var revolutionerande på sin tid och har kommit att bli en av vår tids stora kultfilmer. Att göra en del två till ett kulturellt fenomen av den kalibern var en stor utmaning och mycket att leva upp till. Men T2 Trainspotting är ingen vanlig uppföljare. Det är med rysningar längs ryggraden och gåshud på armarna jag lämnar salongen. Och det ord som spontant dyker upp i bakhuvudet är ’mästerverk’.
T2 Trainspotting har svensk premiär den 22 februari 2017.
