Radisson Blu Strand Hotel på Blasieholmen i Stockholm genomgår just nu en omfattande renovering. 38 av de totalt 170 rummen stod klara i fjol, lobbyn invigdes efter Nyår och nu senast var det restaurangen, The Strand, som slog upp sina dörrar för allmänheten i en ny regi och design. I samband med invigningen av The Strand får jag en pratstund med VD Eva Kalling-Hansson, som här berättar mer om hotellets förvandling. Men också om dess spännande historia.
”Strand Hotel grundades redan 1912 och det var här allting hände i Stockholm under tidigt 1900-tal. Vårt mål med renoveringen är att återskapa den magi som fanns i början av förra seklet”, säger Eva. Hotellet består av två huskroppar samt ett 80 meter högt torn, som kallades ’Bastiljen’ när hotellet byggdes. Huset till vänster framifrån sett (jämför bild högst upp) är yngre än det andra och ersätter den ursprungliga byggnaden, som revs någon gång under årens gång. I tornet ligger bland annat hotellets tornsvit, som är i två etage, med 360 ̊ panoramautsikt, och precis har stängts igen för att renoveras den också. ”Tornsviten är liksom lite hemlig. Och man får gå sista biten upp för trappor för att ta sig dit”, säger Eva förtjust, och jag lägger in en mental minnesnotering om att försöka få till ett besök i nämnda svit, så snart renoveringsarbetena är klara.
Det var på Strand Hotel allting hände i Stockholm under tidigt 1900-tal. Vårt mål med renoveringen är att återskapa den magi som fanns i början av förra seklet.
Eva berättar vidare att man renoverar ett våningsplan i taget, för att kunna hålla hotellet öppet hela tiden, utan att gästerna ska märka alltför mycket. Hela projektet är planerat att vara klart under våren 2018 och det är den välrenommerade arkitektbyrån Wingårdhs som utför arbetena. I och med öppningen av The Strand i september är nu större delen av de publika utrymmena klara och Eva förklarar att både lobbyn och restaurangen används på ett helt annat sätt av gästerna efter renoveringen än tidigare, tack vare inbjudande och funktionella inredningslösningar och sittplatser.
Vi slår oss ned i hotellets spektakulära atrium, som är beläget i byggnadens hjärta. När jag tittar upp möts jag av 370 stycken miljövänliga och precist monterade lampor, som hänger i trådar från ett galler i taket. ”Jag minns den dagen då vi skulle hissa upp gallret. Då låg det först här på golvet, med alla trådarna, i olika längder, fästa enligt ett komplicerat mönster. Det var något av ett projekt”, fortsätter Eva.
Det slår mig när vi sitter där och pratar att akustiken i lokalen är riktigt bra. Vi är tre personer vid ett ganska stort runt bord; men trots att vi pratar lågmält och dessutom är långtifrån ensamma i restaurangen så hör vi varandra utmärkt, utan att störas det minsta av övriga gäster och deras konversationer. Skälet till detta visar sig vara en hel vetenskap. För att dämpa ljudnivån uppåt, där ett stort antal hotellrum vetter in mot atriet, och istället förbättra ljudet i restaurangen, har man bland annat jobbat med speciella material i väggar och inredning, men även en särskild sorts akustisk målarfärg (who would have known), som går upp till första våningsplanet. ”Här kan man sitta och prata, utan att behöva höja rösten – även en sen lördagskväll”, bekräftar Eva.
Renoveringen av hotellet utförs försiktigt och med stor respekt för både den befintliga byggnaden samt även området den ligger i. Bland annat har arkitekterna tittat mycket på de omgivande husen och deras fasader, när de har tagit fram den interiöra färgpaletten, där signaturkulören är en fantastiskt vacker, mjukt mellangrå nyans.
I den yttre delen av restaurangen, som vetter ut mot Nybrokajen, får de dämpade tonerna sällskap av klarare gröna och blå färger. Här har man även återskapat de fina fönsterbågarna, som är i original från när huset byggdes men försvann under en tid från 1980-talet och framåt, då de inte ansågs följa tidens mode. Från detta rum, liksom från lobbyn, ett av mötesrummen och flera av hotellrummen har man även sagolik utsikt ut mot Strandvägen och Djurgården. Jag ska villigt erkänna att jag hade underskattat denna vy innan mitt besök; men när man sitter där i en av de mysiga fåtöljerna vid fönstret är det nästan som att befinna sig direkt vid vattnet, på en av båtarna. Det är verkligen en utsikt att förlora sig i.
Eva förklarar att The Strand är tänkt att vara som en mötesplats för stockholmarna, även om hotellets gäster självklart kommer att gå dit också. Restaurangen är ett tidlöst och avspänt brasserie, dit alla är välkomna och där man bland annat kan njuta av frukost, (affärs)lunch, ett genomarbetat och elegant afternoon tea: ’After One’, after work: ’After Five’, samt jazz-, respektive soulbrunch med livemusik på helgeftermiddagarna. Faktum är att Strand Hotel en gång i tiden var allra först i Stockholm med att servera brunch, vilket de började med någon gång för knappt 30 år sedan.
Ett annat exempel på hur hotellet låg lite före sin tid var när nattklubbsdrottningen Alexandra Charles öppnade sitt första diskotek här, som 23-åring. De andra uteställena i Stockholm på den tiden var av en lite stelare karaktär, men Alexandra hade låtit sig inspireras av London, Mary Quant och korta kjolar; och ville skapa ett motsvarande koncept i Stockholm, utan slipstvång och liknande. Diskoteket blev en stor succé men fick stänga något år senare, eftersom det ibland festades lite väl vilt i lokalerna på plan ett. Under samma period föregick det för övrigt fortfarande sedesam tedans, med klädkod ’hatt’, uppe på sjunde våningen.
Vi tar en liten promenad genom hotellet och kommer till den ingång som ligger på hörnet mot Berzelii Park, och just nu är delvis dold under de byggnadsställningar som täcker byggnadens gavel. Härigenom kommer man direkt in i en mindre bar, The Baby Bar, och entréns innertak är prytt av en tjusig kupol, med guldfärgade detaljer. Kupolen köptes in till hotellet i mitten av förra seklet. Ursprungligen var den dock en del av en exklusiv sänghimmel, vilken tillhörde grevinnan Walewska, som under en tid var älskarinna åt Napoleon Bonaparte.
På vägen tillbaka mot lobbyn stannar vi upp för att studera golvet vi går på. Det är stilrent, i svart och vit marmor, och ser liksom ut att alltid ha funnits där. Men Eva berättar att det är helt nytt och lades in i samband med den senaste etappen av renoveringen.
I restaurangen passerar vi också hotellets lilla Hall of Fame, en samling foton från olika perioder ur dess brokiga historia. Här syns bland annat en bild på verksamhetens allra första källarmästare, Julius Grönlund, som även finns med på omslaget till menyerna, där han bugar graciöst för att välkomna Greta Garbo och hennes väninna, skådespelaren Mimi Pollak, två av Strand Hotels många celebra stamgäster genom åren. En lista som för övrigt även inkluderar bland annat Ingrid Bergman och Audrey Hepburn.
Ett av de andra fotona i samlingen visar en historisk prislista, för rum med dusch respektive bad. Eva förklarar att förr i tiden fanns det bara ett badrum per våningsplan. Till varje badrum hörde även en baderska och just badservicen var faktiskt en relativt stor inkomstkälla när det begav sig, i klass med cigarettförsäljning. Vi går vidare för att titta på ett av rummen, det legendariska rum nummer 100, som tidigare användes flitigt för efterfester och även var Greta Garbos personliga favorit. Vilket är lätt att förstå varför när man har sett det. Rummet är ombonat och väldigt mysigt, med vackert parkettgolv och fönster i original från tidigt 1900-tal. Utsikten vetter mot Nybroviken och i fjärran syns Junibacken och Gröna Lund. In kommer man via ett par trappsteg upp från korridorens golvnivå.
Med sina 170 rum och fyra möteslokaler är Strand Hotel förhållandevis litet; och den personliga, ombonade känslan genomsyrar hela verksamheten. Här odlar man kryddor, morötter och rädisor i hotellets takträdgård, varje cocktail på barmenyn har en egen historia att berätta och Eva berättar att hon själv gärna spontanumgås med gästerna när tillfälle ges; och delar med sig av sina bästa Stockholmstips.
”Vi har flera stamgäster, vissa som har bott här sedan 1960-talet, som nu kommer tillbaka och kan jämföra före och efter renoveringen. Det är jätteroligt att höra deras feedback på skillnaden från hur det var innan”, säger Eva avslutningsvis.
Foto, där inget annat anges: Johanna Bergström
En kommentar till “Strand Hotel återskapar 1900-talets magi på Nybrokajen”