Berlin är en fantastisk stad som man i princip kan besöka hur många gånger som helst – och ändå ständigt hitta något nytt att upptäcka. Historiskt sett utvecklades staden väldigt snabbt från ungefär 1850 och fram till millennieskiftet, med en befolkningsökning från ungefär 120 000 till knappt fyra miljoner invånare. På den tiden, runt år 2000, var Berlin inte alls lika trendigt och till en del gentrifierat som det är idag, utan mer bohemiskt och coolt på sitt eget sätt. Det hände dock redan en hel del inom stadsutvecklingen och ett av de områden där det byggdes mycket var Potzdamer Platz, som idag är ett av stadens största kommersiella centrum men faktiskt utgjordes av jordbruksmark ända fram till mitten av 1800-talet.
Under ett besök nyligen i Berlin hade jag turen att bo precis vid Potzdamer Platz, i ett elegant designhotell vid namn The Mandala. Hotellet grundades i slutet av 1990-talet av de två vännerna och affärspartnerna Lutz Hesse och Christian Andresen, i samband med att de kom över en lokal som just då höll på att byggas intill det stora torget. När Hesses och Andresens omgivning fick höra om deras planer med hotellet blev reaktionerna ganska svala: Berlin, vad ska ni där att göra? Det är väl ingen som reser dit. Och medan det fanns ett antal äldre, finare hotell i de västra delarna av staden så var utbudet väldigt sparsmakat i centrala och östra Berlin, även vad det gäller restauranger och shopping.
The Mandala befann sig dock på rätt plats vid rätt tillfälle och blev något av en succé redan från starten, i en stad som idag sägs ha fler hotellrum än till och med New York. Hotellet har en restaurang och en loungebar, vilka båda är populära även hos lokalbefolkningen och där restaurangen, Facil, har belönats med två Michelinstjärnor, 2003 samt 2013. Det är Lutz Hesse själv som har konceptualiserat hotellets stilrena inredning, vilket gjordes med stort fokus på val av material och formgivning, för att på det sättet skapa ett tidlöst och hållbart koncept, vilket samtidigt förmedlar en lyxig känsla.
Designen går i vitt, dämpade naturfärger och ljusa träslag, som bryts av med smakfulla accenter av guldfärgad mosaik, utvalda vaser och blomsterarrangemang, samt ombonade detaljer som vackra och inbjudande böcker på hyllorna i hotellrummen. De båda ägarna lägger stor omsorg vid att vårda hotellet och är noga med att låta förändringar och utveckling ta den tid det behöver. Till exempel är Christian Andresen känd bland The Mandalas personal för att ha ett speciellt öga när det gäller att upptäcka, och åtgärda, mindre skavanker på väggarna, vilket gör att interiören ser ungefär lika ny och fin ut idag som den bör ha gjort när hotellet byggdes.
The Mandala har sammanlagt 157 rum, fördelat på ett antal rum- och svitkategorier. Under min vistelse bor jag i en Executive-svit med hörnläge och härlig utsikt över Potzdamer Platz. Sviten är drygt tre gånger så stor som min lägenhet hemma på Söder (som i och för sig är ganska liten) och utrustad med ett relativt komplett kök, ett stort bekvämt badrum samt en loungedel med öppen planlösning. Inredningen är avskalad, i grå och beige nyanser och en stil som skulle kunna vara antingen nordisk eller asiatisk. Toalettartiklarna kommer från ett lokalt kosmetikmärke, som visar sig vara veganskt, ekologiskt samt rättviseinriktat, och vid ankomsten blir jag välkomnad av ett lyxigt fat med naturgodis och choklad.
Jag är fortfarande trött efter en annan resa, samt en löpartävling föregående kväll, när jag checkar in på rummet och lyckas faktiskt nästan gå vilse där inne, innan jag inser att man från badrummet kommer tillbaka ut till hallen igen, vid ingångsdörren. I och med att jag bor ganska högt upp, på tolfte våningen, så är det väldigt lugnt och skönt, trots att sviten vetter mot den livliga och starkt trafikerade Potzdamer Strasse. Och jag har perfekt arbetsro för att fullfölja en väntande deadline som jag inte hann bli klar med innan avfärd. Sent på eftermiddagen kommer två vänliga medarbetare förbi och erbjuder mig lite extra mineralvatten, vilket är inkluderat i rumspriset.
Nästa morgon börjar jag som vanligt med att snöra på mig löparskorna. The Mandala befinner sig bara en kort promenad från en av mina favoritplatser i Berlin, nämligen den stora stadsparken Tiergarten, som var ett jaktområde fram till 1800-talet, och det är kanske därifrån den har fått sitt namn, som betyder ungefär ”djurträdgården”. Jag tar ytterspår runt parken och passerar Brandenburger Tor på vägen, det traditionella monumentet och tidigare stadsporten, som också markerar slutet av paradgatan Unter den Linden. Senare under löprundan springer jag förbi det hotell där några av mina reskamrater bor, exklusiva Das Stue, som ligger intill Berlins zoologiska trädgård.
Väl tillbaka på The Mandala beger jag mig till gymmet, som finns högst upp i byggnaden med vacker utsikt över Berlins takåsar. Jag avslutar träningen och återvänder sedan till sviten för att ta en dusch innan det är dags för frukost. Till vardags är jag ingen stor frukostätare, däremot är det en lyx jag gärna unnar mig när jag är ute och reser – att ha en halvtimme för mig själv varje morgon i matsalen.
Frukosten på The Mandala visar sig, föga förvånande, vara något extra. Det är inte den största buffé jag någonsin har sett, långt därifrån. Men det syns att varje enskild komponent har blivit noga utvald och inkluderad där på grund av sin höga kvalitet och goda smak. Frukosten serveras i restaurang Facils matsal, en elegant möblerad vinterträdgård, med en tillhörande mindre terrass utomhus, som är placerad i mitten av hotellbyggnaden. Jag blir erbjuden en internationell dagstidning vid ingången och får en fin liten pall att placera min handväska (en canvaspåse, visserligen med Berlintryck) på. Att dricka beställer jag kamomillte, som visar sig komma från ett premiummärke och dessutom serveras tillsammans med ett litet timglas(!), för att hålla reda på hur länge det ska dra. Buffén innehåller både matiga och söta alternativ, bland annat bedårande små bakverk, och man kan även beställa varma äggrätter och våfflor från serveringspersonalen. Värdinnan försöker enträget att fresta mig med en våffla, och ser väldigt besviken ut när jag ändå tackar nej – en annan gång kanske.
Helst skulle jag stanna hela förmiddagen i frukostmatsalen men vi har ett ganska fullt program och det är dags att ge sig ut på stan. När jag återvänder framemot kvällen har jag lite tid på mig innan middagen och bestämmer mig för att använda den till ett besök i The Mandalas spa, vilket ligger i anslutning till gymmet, på översta våningen. Här kan man bland annat koppla av med torr- och ångbastu samt promenera längs en stimulerande reflexologistig utomhus, runtom spalokalerna. Bastubad är en stor kultur i Tyskland och det finns noggranna instruktioner uppsatta, för hur man ska få ut mesta möjliga av sin upplevelse. Reflexologistigen är en spännande och verksam aktivitet, men ganska krävande för den ovane (till exempel mig) och på vissa ställen får jag ta stöd med händerna, så att det inte ska bli alltför intensivt för fotsulorna. Jag avslutar mitt spabesök med att koppla av en stund i det vackra vilorummet, innan jag går tillbaka till min svit för att göra mig i ordning inför kvällen.
Följande dag är min sista i Berlin för denna gång och vid utcheckningen passar jag på att småprata lite på tyska med, den just då något förvånade, receptionspersonalen. Jag har bott i Tyskland tidigare under flera år och tycker alltid att det är lika roligt att få använda språket när tillfälle ges.
Foto: Johanna Bergström
