Sevärdheter, stränder och skaldjurspasta i Dubrovnik

För en tid sedan kom jag äntligen iväg att besöka Dubrovnik för första gången. Dubrovnik är beläget vid Adriatiska havets kust i regionen Dalmatien, i södra Kroatien. Staden har anor långt tillbaka i tiden och den idylliska historiska stadskärnan omges av en välbevarad medeltida försvarsmur.

Vi har tagit ett tidigt flyg och medan vi väntar på att våra hotellrum ska bli klara för incheckning passar vi på att gå ett varv runt muren, som är knappt två kilometer lång och 25 meter hög. Muren är öppen för besökare mot inträde. Det är en av stadens större sevärdheter och därför kan det vara bra att besöka den antingen tidigt på morgonen eller sent på kvällen, för att undvika den värsta trängseln.

Det är juli, närmare 40 grader varmt och härligt solsken. Utsikten från murkrönet väger upp att man känner sig lite matt av hettan. Bland annat har vi vacker utsikt över Stradun, Dubrovniks äldsta gata och huvudgata, som sträcker sig rakt igenom stadskärnan från Pile-porten, som är stadsmurens huvudingång. Lite senare ser man även hamnen, havet och de närliggande öarna.

Ett av UNESCO:s världsarv

Dubrovniks stadsmur bidrog till att staden 1979 togs med på UNESCO:s lista av världsarv. Intill ingången och Pile-porten ligger ett Franciskanerkloster där det även finns ett vackert gammalt apotek som fortfarande är i bruk. Både klostret och apoteket byggdes 1317, vilket gör apoteket till ett av de äldsta i Europa.

De enda jag möter är lokala fiskare som kommer med sina nät, som är fulla av dagens fångst.

Andra historiska landmärken som kan vara intressanta att besöka i Dubrovnik är Minčeta-fästningen, katedralen, rektorspalatset, som tidigare var säte för regeringen, Sponzapalatset och det fina klocktornet, med sina bronsfigurer som anger tiden. Ett annat tips är att ta linbanan upp på kullen Srđ, som sträcker sig upp direkt bakom norra delen av stadsmuren. Därifrån ska det vara en fantastisk panoramautsikt över staden och havet.

Skaldjurspasta och kroatiskt vin

Efterhand kan vi checka in på vårt hotell, Antica Ragusa (tyvärr numera stängt), som har fått sitt namn från den tidigare Ragusa-republiken, som var centrerad kring Dubrovnik. Hotellet ligger i norra delen av stadskärnan, som genomkorsas från norr till söder av branta, idylliska trappor och kullerstensgränder, kantade av krukväxter, butiker, barer, bostäder och tvättlinor, som är fyllda med nytvättade textilier.

”Ni ser vältränade ut. Jag har gett er de två rummen högst upp”, säger hotellets ägare neutralt, innan hon i samma andetag erbjuder oss hjälp med resväskorna. Det finns ingen hiss men i gengäld har man utsikt över stadens pittoreska takåsar. Jag märker senare att det i grannlokalen ligger en ganska livlig bar. Nästa gång ska jag nog försöka boka boende där miljön nattetid är något lugnare. Hotellet är elegant och klassiskt inrett i överdådig boutiquestil, med en bar på gatuplan.

Det har hunnit bli kväll vid det här laget och vi promenerar i sakta mak längs Stradun mot hamnen, där det ligger otaliga kaféer och restauranger, de flesta med fokus på fisk och skaldjur. Vi slår oss ned vid ett av borden och beställer varsitt glas kroatiskt vin. Mitt sällskap tar även in en aptitretande skaldjurspasta med musslor, räkor och calamari samt bakade körsbärstomater. Kvällen är fortfarande ljum, för att inte säga varm, medan mörkret så småningom sänker sig.

Morgonpromenad med fiskarna

Nästa morgon stiger jag upp tidigt för att ta en promenad och träna. Jag skulle hellre springa än gå, men dras med en löparfraktur i foten. Det är fortfarande lugnt ute på gatorna. I viken syns fiskebåtar och fritidsbåtar som ligger för ankar. De enda människor jag möter är lokala fiskare som kommer med sina nät, som är fulla av dagens fångst, fisk, musslor och annat.

Väl tillbaka på Antica Ragusa tar jag en dusch och beger mig därefter till hotellets frukostbuffé, som serveras i baren med sittplatser utanför på den pittoreska Palmotićeva-gatan. Buffén är kanske inte den allra lyxigaste, men det är uppenbart att den är noga utvald och framdukad med stor omsorg, återigen av hotellets flitiga ägare.

En hemlig strand

Kroatien är berömt för sina stränder och Dubrovnik är inget undantag. Några av stadens mest kända stränder är Banje, Lapad och Copacabana. Dessutom har Pasjača-stranden i den lilla orten Popovići på Dubrovniks riviera nyligen utsetts till Europas vackraste, i en omröstning organiserad av turistorganisationen European Best Destinations.

Vi börjar med Banje Beach, som ligger på gångavstånd från stadskärnan. Det är en av Kroatiens karakteristiska klapperstensstränder, vilket gör att man med fördel kan bära badskor för att skona fötterna, eller åtminstone flip flops att ha på sig fram till strandkanten. Stranden är full av turister och saknar lite den mysighetsfaktor vi är ute efter. Däremot finns det restaurang och beach club.

Följande dag provar vi istället en mindre och mer undangömd badplats strax väster om Pile-porten, vid en vacker och rofylld liten bukt. Här finns det en pir i betong med en stege som leder rakt ned i det kristallklara och varma vattnet. Längst in i bukten ligger även en liten stenstrand och ett kafé. Till och med mitt resesällskap, som inte är något större baddjur, vågar sig på att ta ett dopp. Detta blir sedan mitt stamställe när det gäller stränder.

Samma eftermiddag mailar jag fram och tillbaka med en affärskontakt. När han får höra att jag är i Dubrovnik blir han eld och lågor och erbjuder sig raskt att rekommendera ett par vingårdar vi kan besöka. Jag tackar artigt nej men noterar det som en spännande ”orsak att komma tillbaka”, som jag alltid brukar samla på mig ett par av under de flesta resor.

Båtutflykt till Lokrum

Vi har kommit fram till resans sista dag och inleder starkt med en utflykt till den natursköna ön Lokrum, som ligger tio minuters båtresa från Dubrovniks historiska hamn. Ön är ett naturreservat. Här finns bland annat en botanisk trädgård, ett kloster, en fästning, frigående påfåglar och en väldigt salt liten lagun, som därför kallas för den ”döda sjön”.

Tillbaka i land njuter vi av ett glas färsk apelsinjuice på ett av de mysiga kaféerna i hamnen, innan det blir dags att ta bussen till Dubrovniks flygplats. Enligt chauffören är våra biljetter “inte giltiga”, så mycket förstår vi av hans ganska begränsade engelska. Men på inrådan av sin kollega låter han oss ändå åka med. På nåder.

Flygningen Dubrovnik till Stockholm, som är min hemort, tar knappt tre timmar, och Dubrovniks flygplats erbjuder direkt förbindelse även till ett stort utbud av andra platser i Europa.

För den som inte vill eller kan lägga tid på att sitta och jämföra olika flygbolags rutter och priser inför resan, finns till exempel bokningssidan Avionero, som bland annat erbjuder möjlighet att hitta resor även om man som resenär skriver in mindre specifika önskemål, som till exempel att man är flexibel gällande datum och/eller destination.

Foto, där inget annat anges: Johanna Bergström

Foto av Johanna i trappa: Gunnel Gustafsson