2019 är det 30 år sedan Berlinmurens fall, och Tysklands återförening året därpå. Detta uppmärksammas naturligtvis med ett stort antal aktiviteter runtom i landet. Därför har jag, i sällskap med annan internationell media begett oss till bland annat Magdeburg, som är huvudstad i Bundeslandet Sachsen-Anhalt, för att lära oss mer.
Efter en morgontidig start från Erfurt, vår tidigare destination, anländer vi i Magdeburg strax innan middagstid. Det är vackert väder och vi går längs den idylliska strandpromenaden utmed floden Elbe tills vi når Culinaria, en restaurang i Magdeburg, där vi har en lunch inbokad.
Menyn inleds med en mustig och ganska perfekt kryddad, vegansk sötpotatissoppa.
Medan vi väntar på att de ska öppna för dagen slår sig några ur sällskapet ned i solen utanför. Själv promenerar jag ytterligare en bit till den fina historiska bron Hubbrücke (~en höj- och sänkbar bro), som konstruerades 1848 för den nya järnvägssträckan Potsdam-Magdeburg, och sedan byggdes om flera gånger fram till 1933.
Sedan 2002 används bron bara av fotgängare, med ett uppehåll mellan 2005 och 2013. Därefter öppnades den igen efter en insamling från privatpersoner, vars namn som tack har graverats in på brons grova plankor.
En historisk järnvägsstation
Det visar sig att även restaurangen, Culinaria, har anknytning till stadens järnvägshistoria. Byggnaden var tidigare en del av Elbbahnhof, som uppfördes redan 1839 nedanför området Domfelsen (~Katedralsklippan) och därmed blev Magdeburgs första järnvägsstation. 1870 inrättades den nya centralstationen och under de kommande drygt 100 åren nyttjades Elbbahnhof istället för godstransporter, innan den stängdes ned helt.
Idag har man förvandlat de vackra industriella husen till ett modernt kvarter med bland annat bostäder, restauranger, kaféer och kontor, samt de trappstegsformade Elbtreppen (~Elb-trapporna), som erbjuder bekväma sittplatser ned mot floden.
Efter ett tag blir vi insläppta hos Culinaria och tar plats vid ett långbord i den stilrent inredda matsalen, med stora panoramafönster och en terrass, med härlig utsikt över floden utanför. Restaurangen har ett tysk-italienskt koncept, med säsongsbetonad, ständigt växlande meny som gärna baseras på regionens råvaror, i kombination med tyska och internationella ingredienser. Dessutom erbjuds kaffe och hembakade kakor.
Vällagat och veganskt
För vår lunch har vi fått en fast meny som inleds med en mustig och ganska perfekt kryddad, klargul vegansk sötpotatissoppa, som har ett enkelt garnityr av groddblad (se bild högst upp). Därefter får de andra gästerna gösfilé med mangopuré och pak choi, som ska ha varit mycket välsmakande enligt mina bordsgrannar. Min veganversion är en vällagad korngrynsrisotto, med stekt svamp och stekta tomater samt toppad med ett gott flarn.
Rätterna är snyggt upplagda, på rosa tallrikar och skålar med lätt pärlemorsskimmer, vilket förhöjer totalupplevelsen, i kombination med typiskt tysk, effektiv och korrekt service, där personalen tycks värma upp lite efterhand och bli allt trevligare.
Till maten dricker jag främst vatten (som alltid till lunch) men har även tackat ja till ett litet glas av en Vermentino di Sardegna – DOC Lenas 2018, som har en rik och smörig smak med inslag av ek. Mitt i prick för mina vinpreferenser, med andra ord.
Vi rundar av måltiden med kaffe, i mitt fall en välbalanserad espresso (här kommer den italienska delen av restaurangen fram), för att stärka oss lite inför en lång eftermiddag – vilket skulle visa sig bli nödvändigt.
Därefter är det dags att möta upp med vår guide och representanter för Magdeburgs turistbyrå, som ska visa oss runt bland stadens närliggande sevärdheter, som till exempel Cleve-bastionen, den historiska stadsporten, den imponerande katedralen, vars två torn skiljer sig åt med två meter i höjd, det medeltida vakttornet Kiek in de Köken, som har fått sitt namn av att man därifrån hade insyn i ärkebiskopens kök, och har två namne, varav en i Tallinn, Justitsministeriet, i en vacker barock byggnad med gotiska detaljer, samt Vattentrafikmyndighetens kontor, som är inhyst i ett palats i normandisk stil.
Foto: Johanna Bergström
