Filmen Pool utspelar sig på den franska Rivieran vid en obestämd tidpunkt, kanske någon gång i skiftet 1980- och 1990-tal. I centrum står de unga snygga killarna Johan (Niclas Gillis), som är svensk, och Kurt (Nino Wongchaiseree). Mer specifikt spelar just deras ungdom en viktig roll för filmens handling. Enligt Kurt, som överraskar lite med att prata flytande engelska, franska OCH tyska, är ungdomen deras främsta, kanske enda tillgång, som det gäller att nyttja klokt så länge den finns där. Den som är ung och vacker behöver inte arbeta, utan kan leva på någon av de många äldre, rika personligheter som bor längs den ikoniska kuststräckan. Själv har han ett förhållande med Jules (David Asavanond), som blev ekonomiskt oberoende efter en lyckosam företagsförsäljning tidigare under sin karriär. Jules är i sin tur gift med den före detta skådespelerskan Celeste (Natacha Guyon) sedan 20 år tillbaka, men förhållandet är inte längre särskilt lyckligt och de bor inte tillsammans.
Här står man och känner sig som Tintin.
Det ena leder till det andra och Kurt förmedlar Johan som sällskap åt Celeste. Han flyttar in i hennes tjusiga villa i Villefranche-sur-Mer, strax öster om Nice, där han annars delar en lägenhet med Kurt och deras gemensamma vän Balthazar (Jimmy Welleby).
En flyktig talang
Till skillnad från Kurt är Johan inte övertygad om att han vill låta ungdomen vara sin enda talang. Han låter sig försörjas av Celeste i utbyte mot sex och umgänge, men är inte helt lycklig i situationen, trots den exklusiva miljön, med kläder, mat, vin och en till synes sorglös tillvaro. I bakgrunden finns bland annat en tragisk tonårsromans (Moa Garpendal) hemma i Sverige, som paradoxalt nog upprepar sig i en annan tappning med Celeste.
Balthazar å sin sida är nog ett par år äldre än Johan och Kurt. Han inser att hans tid på Rivieran börjar lida mot sitt slut och upplever allt större bitterhet över hur hans kamrater ”får allt gratis”, medan han själv konstant är pank. På nationaldagen, den 14 juli, firar killarna med Kurt och hans kompisar i en våning i Nice. Johan har innan dess tagit några drinkar på vad som verkar vara en lokal bar i Villefranche-sur-Mer, som ägs av en äldre dam.
”Här står man och känner sig som Tintin. Lite som att vara ensam på Julafton och drabbas av ’det stora blå’”, säger Balthazar vemodigt, och syftar på det utanförskap han upplever gentemot den franska kulturen och samhället. Ingen förstår riktigt hur han får in Tintin i ekvationen, varken jag eller hans vänner. Inte ens när han försöker förklara det, vilket han i och för sig gör efter att ha druckit en del
Autentiska detaljer
Pool är en film om trasiga människor och öden i en glamorös miljö, lite som i TV-serien Riviera som sändes på TV 4 under 2019/2020. Men filmen handlar också om den period som ligger någonstans mellan barndomen och vuxenlivet, där man kan göra lite som man vill utan att egentligen därför skapa sig en identitet eller hamna i ett specifikt fack. En härlig, på något sätt bitterljuv tid, som vissa lever kvar i längre, medan andra kanske hoppar över helt.
Filmen har många autentiska detaljer. I synnerhet för den som har vistats lite vid Rivieran och/eller på andra liknande platser. Folk röker sådär avspänt och elegant som man gärna gör i Frankrike. Utlänningarna försöker prata franska, i kombination med engelska när konversationen blir mer komplex, och man riskerar för många pinsamma tystnader eller missförstånd.
Celeste är inte enormt vacker, men välvårdad, med välmanikerade naglar, skräddade dräkter, fodralklänningar och handväskor från bland annat Yves Saint-Laurent. Hemma bär hon en quiltad kofta från Chanel, men även en topp med Nalle Puh på vid något tillfälle. Hon kör en vintage-Mercedes, som är anpassad för vänstertrafik. Bilen har Jules köpt i London, där han har haft affärsverksamhet en gång i tiden.
Det är en intressant spänning i luften mellan Johan och Celeste, som liksom aldrig släpper riktigt. Varken när de tittar på TV tillsammans, äter middag, har sex eller möts vid frukostbordet med varsin pocketbok. Celeste och Jules grälar. Han har vissa kontrollbehov, bland annat i form av övervakningskameror. Detta trots sina egna utsvävningar med Kurt, som han är barnsligt förälskad i.
En detalj i sammanhanget är att det bara skiljer två år i ålder mellan skådespelarna Jimmy Welleby och David Asavanond. Men i filmen spelar de framgångsrikt män från två helt olika generationer, där den sistnämnde är betydligt äldre.
En längtan dit
Den franska Rivieran har enligt uppgift 270 soldagar om året, men det är som att solskenet inte når ända in i människornas hjärtan. Med hösten kommer regnet, som skvalar mot villans (Celestes) oväntat fula utomhusbelysning, i form av färgglada bollar. Och vem vet vad som händer sedan?
Pool är regisserad av Anders Lennberg. Filmen är baserad på Per Hagmans kultförklarade roman med samma namn från 1993. Lennberg berättar i en kommentar att han har velat filma berättelsen alltsedan boken gavs ut. Vid den tiden befann han sig själv i Nice, blev fascinerad av historien och uppsökte platserna där den utspelas, för att sedan ägna flera år åt att bearbeta sitt manus. Han spelar dessutom själv en biroll på någon eller högst ett par minuter, som restaurangägare i Nice.
Hagman å sin sida säger sig inte ha bidragit till filmen, förutom med ett tips. Nämligen om låten Pour un Flirt med Michel Delpech från 1971, som klingar på något sätt förrädiskt och olycksbådande på lite för hög volym under både öppningsscener och eftertext.
Jag hade redan Nice, Rivieran och Provence, ganska högt på min TT-lista (=To Travel) för 2020. Efter att ha sett Pool är längtan efter ett återbesök ännu större (när situationen väl tillåter det). Kanske att jag också tar några steg i karaktärernas fotspår?
Pool har premiär den 17 april 2020. Filmstadens biografer är för närvarande stängda på grund av coronavirusets konsekvenser, men bland annat Victoria och Grand (i Stockholm) från Svenska Bio har fortsatt öppet.
Foto: Johanna Bergström
