Som en del av den övergripande globala trenden kring hälsa och balanserad livsstil, blir det idag alltmer efterfrågat med alkoholfria drycker av hög kvalitet, vilket märks bland annat på försäljningen av Systembolagets sortiment av alkoholfritt. Konsumenterna vill inte längre nöja sig med en standardläsk eller mineralvatten bara för att man väljer bort alkohol. Och det är väl egentligen helt naturligt. De flesta barer med lite självaktning har åtminstone några innovativa alkoholfria cocktails, så kallade mocktails (ett ord som jag visserligen inte är så förtjust i). Och många bartenders sätter en ära i att göra alkoholfria drinkar minst lika tilltalande som originalen. Lite på motsvarande sätt som fler och fler kockar öppnar upp gentemot vegan och vegetarisk kost, även de som tidigare har varit inbitna anhängare av kött och fisk.
Jag ska vara ärlig: personligen dricker jag gärna alkoholhaltiga drycker. När jag väljer alkoholfritt är det oftast vatten, örtte eller kaffe, så en helt annat typ av konsumtion. Men under en pressresa för en tid sedan fick jag upp ögonen lite grand för behovet av alkoholfria drycker inom premiumkategorin. Det var en av de andra journalisterna som inte drack alkohol, och hon nämnde just att man för den sakens skull inte vill känna sig exkluderad eller stå med en ”tråkig” dryck när alla andra dricker champagne. Detta kunde jag känna igen från min egen kosthållning som vegan, där jag har blivit serverad bland annat saker som isbergssallad och rivna morötter som enda rätt vid olika tillfällen, för att kunskap och vilja saknas i köket.
I takt med att efterfrågan ökar dyker det även upp allt fler alternativ för goda och lite spännande alkoholfria drycker, att drickas till vardag och fest. Här listar jag några exempel.
Kitty Kola
Kitty Kola, hur gulligt låter inte det? Drycken kom till Sverige för första gången 1953 från England, men konkurrerades tyvärr ut av Coca-Cola efter bara några månader. 2017 återlanserades den tack vare pomologen Kajsa Leander vid Berga Bruk i Småland, tillsammans med formgivaren Joel Berg. Det är en hälsosammare variant av klassisk kolsyrad koladryck, tillverkad av äpplen och kolabönor, ekologisk och utan tillsatt socker. Förutom den ursprungliga kolasmaken finns det även en lemonadvariant och en med ingefära. De kommer i snygga flaskor i retrodesign, med den klassiska katten med sugrör från originallanseringen, som även återfinns på kapsylen.
Alla tre sorterna är något mildare i smaken än konventionell läsk, vilket jag inser är en vanesak nu när jag sitter och läser vad det är jag själv skriver. Tyvärr har man kanske vant sig lite vid de chocksöta koladryckerna och upplever därför att Kitty Kola inte ”är riktigt samma sak”. Själv konsumerar jag egentligen bara koladryck vid ett tillfälle: vätskekontrollen efter cirka 37 kilometer på Stockholm Marathon (då är det väldigt gott, skam till sägandes). Hos Kitty Kola finns det en tydlig underton av äpple, som tillsammans med kolabönorna utgör enda sötningsmedel. Koladrycken har en god, kolig doft, medan lemonadens doft är ganska svag. Den sort som har mest smak är ingefära, som också är väl balanserad och inte blir för skarp, utan snarare god och uppfriskande (och då är jag inte jätteförtjust i ingefära). Med återinförandet av Kitty Kola (bland annat) hoppas Berga Bruk se en liknande utveckling för läsk- och mustbranschen, som det har skett inom öl och hantverksbryggerier.
Folksoda
En annan spännande dryck från Berga Bruk är den lätt kolsyrade läskedrycken Folksoda, som togs fram för att spela en stor roll i filmen Hundraettåringen som smet från notan och försvann, från 2016. Drycken innehåller det ryska superbäret schisandra, äpple som sötningsmedel, surkörsbär och citron. Den har en vacker röd färg, söt, lite godisartad doft och liknande smak, som är god, välbalanserad och känns unik tack vare inslaget av schisandra. Gör sig bäst att drickas ganska väl kyld.
Folksoda lanserades först i en flaska i ett slags rysk vintagedesign (se bild), som numera dock har uppdaterats till en lite gulligare variant. Berga Bruk i sin tur grundades 2014 av Kajsa Leander (se text om Kitty Kola ovan), som ett oberoende musteri med ekologiska odlingar av traditionella och moderna äppelsorter samt bär. Tillverkningen sker med fokus på närodlade ingredienser i säsong.
God dryck
Företaget GodDryck hade sedan tidigare alkoholfritt mousserande vin och rosévin i sitt sortiment, som No 1 och No 2. Senaste tillskottet, No 3, är en ekologisk äpplemust som tillverkas av Frida- och Aroma-äpplen från Österlen, två sorter som har valts ut för att ge en balanserad och tydlig äppelsmak. Äpplena kallpressas varsamt enligt gammeldags teknik. Sedan kolsyras drycken strax innan buteljering, med samma metod som används av cidertillverkarna i Normandie. Däremot har syftet inte varit att efterlikna fransk mousserande äppledryck, utan istället hitta en egen, svensk stil.
Sverige är ett av världens ledande länder när det gäller äpplen, vilket märks på denna produkt. No 3 är ett mycket bra alternativ för äpplemust, både att dricka som den är i olika sammanhang och att kombinera med mat. Musten är smakrik, med autentisk arom och pigga bubblor som behåller sin fräschör i glaset. Den presenteras i en stilren buteljgrön flaska med rejäl kork, vilket ger en genomgående genuin och samtidigt lyxig känsla. En favorit hos mig. Värt att veta i sammanhanget är att GodDryck ägs av den svenska stiftelsen GoodCause, som använder vinsten till utvalda välgörande ändamål.
Ega
En alkoholfri dryck som jag även har testat tidigare är den fairtrade-certifierade Ega, som har sitt ursprung i Sydafrika. Receptet består av gröna druvor (98 procent) granatäpplen och rooibosextraxt, som tillsammans gör drycken rik på antioxidanter. Druvorna skördas tidigt, vilket ger viss syra i kombination med sötma från granatäpplet och lingonaktiga toner, samt en intressant brytning mellan det fruktiga och rooibossmaken. Färgen är röd, med nyanser av konjak, bärnsten eller te. Doften distinkt och sötaktig.
Antioxidanter är kemiska enheter som förebygger oxidation och oxidativ stress i kroppens celler. Därför bidrar de till att motverka åldrandeprocessen i viss utsträckning. Detta är även betydelsen av produktens namn: Ega står helt enkelt för engelskans age baklänges, som ett omvänt åldrande, eller kanske ungdomens elixir. Vilket tydligen refererar till en lokal legend i ursprungslandet. Drycken presenteras i en lekfullt illustrerad flaska, som gärna kunde få vara något mindre, med tanke på att hållbarheten för öppnad flaska anges som begränsad.
Gemellii
Tonic är en av mina personliga favoriter när det kommer till alkoholfritt. Under ett event med det nya butikskonceptet Snack kommer jag i kontakt med det italienska varumärket Gemellii, som har tre ekologiska tonicvatten, klassisk, bergamott och blåbär, samt en bitter i sitt utbud. Dryckerna är baserade på källvatten från Piemonte, samt ekologiska ingredienser, som mexikansk rå agave och botaniska extrakt.
Namnet betyder tvilling, vilket kommer sig av att företaget grundades av två tvillingbröder. Egentligen stavas det på italienska med endast ett i, men efter att designteamet av misstag stavat det fel tyckte man att det egentligen passade ganska bra med de två i:na som ytterligare en tvillingreferens på slutet. Bakgrunden till att starta upp var att grundarna saknade en premiumtonic på marknaden, som både passar tillsammans med gin, för en klassisk gin & tonic, men dessutom smakar lika gott på egen hand. Sortimentet kommer i eleganta och prisbelönta glasflaskor, med varumärkesnamnet i relief, som ger ett exklusivt och mycket italienskt uttryck.
I Sverige representeras Gemellii av Konn, en nystartad onlinebaserad distributör, som med sin verksamhet vill lyfta fram ett brett urval av alkoholfria drycker inom premiumsegmentet, samt öka kunskapen om alkoholfria alternativ, bland annat i relation till food pairing. Min favorit bland Gemelliis produkter är bergamott-tonicen. Alla fyra sorterna är dock både aromatiska och balanserade, med tydlig smakbild av tonicvatten, blåbär respektive örter, så det är nog helt enkelt en smaksak. Under eventet får jag även testa bergamott-smaken tillsammans med en annan produkt från Konns butik, nämligen den alkoholfria ”spritdrycken” Pentire, som har inspirerats av växtlivet längs Cornwalls kustlinje. Pentire skulle jag nog inte dricka rent på samma sätt som en gin, vodka eller tequila, men den gifter sig riktigt bra med tonicen, för en alkoholfri longdrink.
“Egentligen tycker jag inte om att prata om ‘alkoholfria’ drycker. Det ger intrycket av att man utesluter något, snarare än att man erbjuder en produkt av god kvalitet”, säger Robin Malmros, grundare av Konn. Och det är ett resonemang jag kan känna igen från vegan kost, där producenter och kockar ofta ser sig tvungna att namnge veganska eller vegetariska rätter efter förlagor med kött eller fisk, som burgare, korv, icke-fiskpinnar, eller liknande. Robin tipsar även om att inte enbart se till alkoholfria vin och öl som alternativ till måltidsdryck: “Då kan en smakrik must eller cider ge en bättre upplevelse”.
Proviant
Proviant är ett nytt delikatessvarumärke från det danska designföretaget Ib Laursen. Verksamheten är redan relativt storskalig, men utgår från traditioner och råvaror från Ribe, där huvudkontoret är baserat, i kombination med utvalda råvaror längre söderifrån där det är nödvändigt. Varumärkesnamnet syftar dels på att Ribe var en hamn som vikingarna utgick ifrån under sina seglatser världen över, där de med andra ord provianterade. Dels står bokstäverna ’vi’ för den gemenskap som uppstår när man sitter tillsammans runt ett dukat bord och äter.
En del av sortimentet utgörs av mångsidiga syrups. Dessa är främst tänkta för att blanda till som saft, men kan även användas som smaksättning och topping för drinkar, yoghurt, gröt, overnight oats, pannkakor, våfflor eller liknande. Blodapelsin-syrupen har en god och naturlig, ganska söt smak, med tydlig, solig karaktär av blodapelsin. Fördelen med en syrup är att man kan justera smakintensiteten efter eget behag, eller som sagt blanda den med andra drycker. Nytt bland Proviants syrups för sommaren är annars smaken hallon, som görs på danska bär. Men den har jag inte provat än.
Foto: Johanna Bergström
