I höstas besökte jag Lettland, som en del i ett större projekt i Baltikum. Tidigare hade jag varit i huvudstaden Riga vid två tillfällen, men denna gång var min första anhalt Jurmala, som ligger vid kusten strax utanför Riga. Jurmala är Lettlands enda officiella kurort. Namnet betyder att den ligger vid havet, och staden har en imponerande 26 kilometer lång kustlinje, kantad av sandstränder och pinjeskogar. Den bestod en gång i tiden av flera fiskebyar som sedan slogs samman. Bebyggelsen utgörs bland annat av de klassiska trähus som är typiska för alla de tre baltiska staterna.
Här och där flyter det runt kvistar och kottar i badet, vilket får mig att le inombords.
Jurmala är känt för sina spahotell och behandlingar. En specialitet är behandlingar med lera, som utförs med lera bestående av torv från våtmarker i de omgivande skogarna. Under min vistelse får jag chansen att prova på en sådan behandling, på det privatägda hälso- och rehabilitationscentrumet Jaunkemeri, som befinner sig en kort bilfärd väster om stadens centrala delar.
En kraftfull behandling
Den typ av lerbad jag ska testa är en medicinsk och ganska kraftfull behandling. Innan vi bokar in den måste jag bekräfta (flera gånger) att jag är fullt frisk. Egentligen ska detta göras med påskrivet intyg från läkare. Jaunkemeris anläggning har ett naturskönt läge, nära området Kemeri, som är rikt på mossar och svavelhaltiga källor med helande egenskaper. Dessa källor har använts sedan urminnes tider inom traditionell folk- och naturmedicin. Metoderna introducerades därefter av moderna läkare under sekelskiftet 1700-/1800-tal.
Vi anländer och hälsas välkomna av Elina Malkiela, patientavdelningschef, styrelsemedlem och neurolog. Hon visar in mig i behandlingsutrymmena. Min (manlige) guide får tålmodigt vänta utanför.
Lokalerna är gammalmodiga, och påminner mig om när jag besökte ett liknande spa i Serbien. Men personalen är trevlig och ler vänligt. I behandlingsrummet håller en sköterska på att hälla upp svart lera i ett badkar. Hon rör runt i karet med jämna mellanrum, som för att fördela torven och vätskan.
Bland kottar och kvistar
Jag blir uppmärksammad på att vara försiktig med mina tillhörigheter, för att undvika stänk av leran. Det lyckas nästan, men axelremsväskan har fortfarande svarta fläckar kvar. Badet är varmt, men jag som är lite frusen av mig njuter av temperaturen. Sköterskan ger mig en flaska mineralvatten och uppmanar mig samtidigt att dricka ordentligt. Sedan sjunker jag ned i karet. Jag är naken när jag kliver i, men de verkar vana och situationen känns inte obekväm. Därefter lutar jag mig tillbaka, sluter ögonen och slappnar av.
Badet är relativt kort, i och med att det har en intensiv verkan på kroppens organ, som till exempel cirkulationsorgan, muskler, leder och huden. Det är ett välkommet tillfälle för mig att bara ligga stilla och ta det lugnt ett litet tag. Å andra sidan kan jag inte låta bli att utforska leran under tiden. Det är tydligt att den är baserad på torv, snarare än den ”sandiga” lera jag är van vid från andra liknande behandlingar. Här och där flyter det runt små kvistar och kottar i badet, vilket får mig att le inombords. Jag påminner mig själv om att dricka med jämna mellanrum, men ligger ändå efter med vätskebalansen när det är dags att gå upp.
Viss risk för fläckar
Sköterskan pratar bara några ord engelska, men kommunicerar ivrigt att jag ska duscha av mig ordentligt. Innan jag klär på mig kontrollerar hon även att jag är någorlunda ren så att inte kläderna blir förstörda. Därefter möter jag upp med Elina och min guide Pavels, för en rundvisning av faciliteterna.
Jaunkemeri erbjuder flera olika sorters behandlingar och terapier. Till exempel olika rygg- och ledbehandlingar, sjukgymnastik, behandlingar för stroke- och hjärtpatienter, arbetsterapi och viktjusteringsprogram, men även aktiviteter som massage, elektroterapi, hydroterapi, svavelhaltiga bad och andra sorters bad, undervattensspinning, juiceterapi, ayurveda, ett slags Kneipp-stig utomhus (med stenar som ”masserar” fötterna när man går där barfota) och ridterapi.
Här finns också exempelvis bastu, saltrum och träningsfaciliteter, samt tre olika typer av mineralvatten, som ger olika effekt när man dricker dem: ett med höga halter av svavel, ett med koksalt och ett som innehåller brom, och tydligen ska motverka nervositet. Vissa av anläggningens patienter och gäster bor här för längre och kortare perioder i en hotellavdelning, med tillgång till bland annat restaurang.
Panoramavy från takterrassen
Som avslutning tar vi hissen högst upp i byggnaden till en takterrass med vid panoramautsikt som sträcker sig från resortens egen park och över trädtopparna, hela vägen till havet åt ena hållet, som ligger ett par kilometer bort. På samma våningsplan finns också ett café. Jag passar på att stärka mig med ett glas blötlagda linfrön, som är bra för matsmältningen. Hemma brukar jag äta något liknande, fast med mer frön och mindre vätska.
Vi tackar och tar farväl av Elina för att sedan fortsätta vår tur genom Jurmala, som nu går vidare mot naturskyddsområdet Ragakapa, på andra sidan om stadskärnan. Det är inte utan att jag känner mig lite matt efter lerbadet. Men jag försöker hålla masken genom att bunkra upp i bilen med en rad flaskor och ta med-muggar med varierande innehåll: vatten, juice, örtte och kaffe med havremjölk.
Foto: Johanna Bergström
