Pärnu ligger i sydvästra Estland, mellan Pärnubukten och floden Pärnu. Stadens historia som kurort och wellnessresort sträcker sig tillbaka till tidigt 1800-tal. Än idag är det en omtyckt semesterdestination, framförallt för esterna själva och resenärer från grannländerna. Här finns långsträckta finkorniga sandstränder, som kantar långgrunda och familjevänliga badplatser samt populära surfarställen. Men även flera spahotell och hälsoanläggningar, där det bland annat erbjuds traditionella behandlingar med till exempel lera, helande bad och inhalation.
Jag kommer till Pärnu från Tallinn, under en rundresa i Estland för en kunds räkning. Sträckan tillryggaläggs på mellan två och tre timmar, med bil eller bekväma landsvägsbussar. Söderut ligger även Riga, Lettlands huvudstad, väl inom räckhåll. Det är mitt tredje besök i det som ofta kallas för ‘Estlands Sommarhuvudstad’. Denna gång ska jag bo på Wasa Resort, ett nyöppnat hotell i Pärnu, som är centralt beläget, nära stranden och stadskärnan.
Sviten har en liten, men naggande god, balkong.
Mitt rum är en rymlig Junior-svit, som bland annat är försedd med kaffekapselmaskin och en mycket liten (men naggande god) balkong. Det finns även en soffa som kan dras ut till bäddsoffa, ett arbetsbord och generös förvaring. I rumspriset ingår frukost, parkering och tillträde till hotellets spaavdelning.
Stort utbud av hotell och restauranger
Efter att ha checkat in har jag några möten med andra hotell och restauranger. Bland annat besöker jag det art nouveau-inspirerade boutiquehotellet Villa Ammende, klassiska Rannahotell nere vid stranden, med vacker utsikt mot havet, vars restaurang fokuserar på lokala ingredienser och estniska smaker, bland annat inspirerade av kockarnas barndomsminnen, samt Hedon Spa, som delvis är inhyst i Pärnus historiska och ikoniska lerbadhus, där jag bodde under min allra första resa hit.
På min TD-lista finns även den familjedrivna restaurangen Mon Ami, som ligger i källaren av det eleganta och personliga boutiquehotellet Frost i ett 300 år gammalt hus i centrala Pärnu. Här serveras franska och belgiska smaker, baserade på estniska råvaror och med en avskalad nordisk touch. Jag promenerar tillbaka genom den livliga stadskärnan, där det finns ett stort utbud av restauranger, kaféer, barer och nattliv, som ligger sida vid sida med små fristående butiker. I bostadsområdena kantas gatorna till stor del av de pittoreska trähus som är utmärkande för alla de tre baltiska länderna, men kanske framförallt för Estland.
En stunds avkoppling i spat
Väl åter på hotellet byter jag om till baddräkt, morgonrock och tofflor, som jag hittar på hotellrummet. Därefter beger jag mig till spaavdelningen. Den inkluderar en stor pool, jacuzzi, torrbastu, ångbastu och sanarium, en svalare bastu, samt en bar och kostnadsfritt dricksvatten (vilket borde vara en självklarhet i alla span men inte är det). Lokalen har stora panoramafönster åt tre håll, vilket ger en öppen känsla.
Sanarium är lite för kallt för min smak men både torr- och ångbastu är behagliga. Det är en välkommen paus under en ganska intensiv resa, och jag känner hur axlarna sjunker ned flera centimeter. Spat är reserverat för främst hotellgäster och i vissa fall andra gäster med bokade behandlingar. Dock blir det ändå ganska fullt och har inte riktigt den där rofyllda, exklusiva känslan som man gärna letar efter under ett spabesök.
Sevärdheter längs löprundan
Jag avslutar kvällen med ett glas Chardonnay och en deckare vid ett fönster i hotellbaren. Nästa morgon, efter en god natts sömn, går jag ut och springer längs med stranden och floden. På vägen passerar jag bland annat en av stadens två vågbrytare, som nås via en boardwalk från land. Vågbrytarna byggdes i sten på 1800-talet för att förhindra ansamling av sand vid flodmynningen. De sträcker sig knappt två kilometer ut i viken och är fina sträckor för promenader, så länge de inte står under vatten. Enligt legenden ska det bringa tur för kärlekspar att promenera ut för att kyssas längst ut på den yttersta änden.
Från vågbrytaren springer jag vidare norrut och når efterhand vallgravsparken, som är en del av Pärnus historiska befästningsverk. Här finns också Tallinn-porten, som är den enda kvarvarande stadsporten från 1600-talet i Baltikum. Den byggdes under det svenska styret i Estland, och var även benämnd efter den svenska kungen Karl X Gustav fram till inledningen av det stora nordiska kriget i början av 1700-talet. I och med att porten ledde till vägen mot Tallinn döptes den sedermera om till sitt nuvarande namn istället.
Träning och frukost med (smärre) förhinder
Med löpningen avklarad tränar jag klart på hotellrummet, i och med att hotellet tyvärr saknar gym. Därefter är det dags för frukost. Den dukas upp som buffé i restaurangen, med ett brett urval av typiskt estniska frukostprodukter. Det finns örtte och sojamjölk till kaffet samt glutenfritt bröd på förfrågan. Tyvärr saknar personalen delvis kunskap om ingredienserna, vilket leder till en hel del väntande för den som är nyfiken eller behöver ha svar. Dessutom utgörs den enda nötblandningen delvis av jordnötter, som jag (och många andra) är extremt allergisk mot. Vilket är lite olyckligt, och inte heller står utskrivet på någon skylt.
Min vistelse i Pärnu är över för denna gång. Jag packar in resväskan i bilen och tar en kort sväng ned till stranden för att få lite frisk och lagom saltmättad havsluft i lungorna. Sedan ger jag mig av på den sista etappen av min estniska road trip, som ska ta mig till den charmiga universitetsstaden Tartu, även känd som en kulturell hubb, bland annat för sina många museer.
Foto: Johanna Bergström
