Frankfurt am Main ligger (som namnet antyder) vid floden Main i mellersta-västra Tyskland. Staden är därmed belägen i regionen Hessen, men dess invånare föredrar att kalla sig själva frankfurtare, snarare än hesser. Frankfurt (jag kommer för enkelhetens skull att korta ned namnet i denna text) är en viktig affärsstad, bland annat på grund av sitt centrala läge i hjärtat av Europa, och kallas ofta i folkmun för Mainhattan, med referens till floden Main samt Manhattan. Dess historia som handelscentrum sträcker sig tillbaka ända till Medeltiden och manifesteras bland annat genom den stora mässanläggningen Messe Frankfurt, där det flera gånger årligen anordnas ledande branschmässor. I Frankfurt utsågs även kejsarna för det romerska riket.
I samband med krigen under 1900-talet förstördes hela 90 procent av Frankfurts historiska stadskärna, som innan dess var känd som en av de största och vackraste i sitt slag i Tyskland.
Med hjälp av blueprintritningar och foton har man dock lyckats rekonstruera 15 av de förstörda byggnaderna samt att man har byggt ytterligare 20 stycken i samma stil, vilka tillsammans med de kvarvarande originalhusen formar en ”ny” historisk stadskärna.
Denna stod klar 2018 (i alla fall exteriören) och är centrerad kring torget Römerberg, som har fått sitt namn efter Frankfurts rådhus: Römer. Snett emot Römer, vid en av torgets andra sidor, ligger kyrkan Alte Nikolaikirche, där det spelas ett vackert klockspel vissa tider på dagen. I övrigt är Römerberg kantat av idylliska korsvirkesbyggnader, varav dock bara en enda är kvar i original (se bild nedan). Den befinner sig i nedre delen av torget, mot floden till.
Marknad i den inte så historiska stadskärnan
Ett stenkast från Römerberg ligger kyrkan Paulskirche, en neoklassicistisk byggnad i röd sandsten från tidigt 1800-tal. Här anordnades 1848 den första tyska nationalförsamlingen, som senare skulle komma att utveckla Tysklands grundlag. Idag används Paulskirche inte längre som kyrka utan istället som eventlokal.
På torget framför Paulskirche hålls delar av Frankfurts årliga julmarknad, som även sträcker sig över Römer-torget och längs med floden. En av marknadens highlights är Frankfurts julgran, som stoltserar framför rådhuset och med sina drygt 30 meter är en av Tysklands högsta.
Vår guide, Mikael Horstmann berättar att marknader överhuvudtaget är en betydelsefull del av Frankfurts kultur, där man än idag tar tillfället i akt att träffas och nätverka samt äta och dricka gott. Som besökare på julmarknaden kan man till exempel passa på att prova lokala specialiteter som äppelvin, grön sås, de små ostarna handkäs, som har en stark smak, serveras med bröd och smör samt har fått sitt namn av att de traditionellt sett formas för hand, eller de marsipanbaserade juliga bakverken bethmännchen samt brenten. Brenten ser ut som små tavlor. Motivet trycks ut med speciella formar och ordet i sig kommer enligt Mikael från ett gammaltyskt ord för att trycka.
Goethehaus
Apropå jul i Frankfurt, någon gång när jag besöker staden vill jag gärna köpa den julkalender som säljs i Goethehaus, vilket är en av Frankfurts mest kända historiska sevärdheter. I Goethehaus föddes den berömde författaren Johann Wolfgang von Goethe (1749). Huset var Goethes familjehem och han har även skrivit vissa av sina tidiga verk där, bland annat brevromanen Den unge Werthers lidanden samt delar av Faust.
Idag är byggnaden ett museum, med vacker inredning i original samt en liten trädgård och en butik. Bland annat visas eleganta chinoiserietapeter samt olika typer av porslin, till exempel koppar för drickchoklad. Kopparna är försedda med lock, vilket gjordes för att undvika det välbekanta ”skinnet” på chokladen. Goethe var tydligen förtjust i sötsaker. Efterhand ska detta ha lett till att tänderna trillade ut och han övergick då till att istället enbart dricka vin. Enligt uppgift var han även en riktig womanizer. Julkalendern då? Den föreställer helt enkelt det vackra gula 1700-talshuset och skulle göra sig mycket bra hemma hos mig vid den tiden på året.
Vi lämnar Goethehaus men kommer inte så långt. På hörnet ligger nämligen ett litet konditori som skyltar med allehanda kakor, tårtor, chokladkreationer och andra vackra bakverk i fönstret. Typiskt tyskarna. Efter ett kort besök hos Café Opitz, som konditoriet heter, bär det dock av igen mot vårt hotell, NH Collection Frankfurt City.
Morgonlöpning utmed floden
Hotellet ligger ett stenkast från den hästskoformade park som omsluter Frankfurts stadskärna. Parken följer det som tidigare var en mur och en vallgrav. Den sträcker sig ned till floden Main på två ställen och bildar därmed tillsammans med en bit av strandpromenaden en ganska sammanhängande grön sträcka. Jag har sprungit marathon några dagar innan vårt besök och parken passar jättebra som morgonlöpning för att mjuka upp musklerna igen. Det faller ett lätt duggregn och luften är uppfriskande. Ungefär halvvägs möter jag en av mina resekollegor som är ute och promenerar med ett paraply i handen.
Över floden Main går flera broar. Mittemot den historiska stadskärnan ligger den vackra Eiserner Steg, en järnbro i industriell stil som byggdes 1868 och förbinder gamla stan med stadsdelen Sachsenhausen. På den sistnämnda flodbanken, från Eiserner steg och västerut, sträcker sig Frankfurts museumskvarter längs med floden, med ett stort utbud av spännande museer på relativt liten yta.
Nästa bro västerut från Eiserner Steg sett är Untermainbrücke, som ligger ungefär precis där den hästskoformade parken börjar eller slutar. Från båda broarna har man en härlig utsikt över Frankfurts skyline ur olika vinklar – inte minst över skyskraporna i affärskvarteren (se bild högst upp). På grund av den relativa likheten med New York är det till och med så att flera filmscener som ska utspela sig i New York istället har spelats in i Frankfurt (jag antar av kostnadsskäl), som på det viset än en gång gör skäl för sitt smeknamn, Mainhattan.
Jag svänger höger upp längs hästskon. På vägen tillbaka till hotellet springer jag förbi Frankfurts gamla operahus, som ursprungligen byggdes på 1800-talet i art nouveau-stil, raserades under andra världskriget för att därefter rekonstrueras med ganska stor möda och stå färdigt igen 1981.
Panoramautsikt från 200 meters höjd
Efter frukost ger vi oss av mot en av Frankfurts skyskrapor, nämligen Main Tower. Tornet är omkring 200 meter högt och på den översta våningen finns det en utsiktsplattform med fantastisk panoramavy över omgivningarna i 360 grader (se bild ovan).
Från Main Tower är det inte långt till Bahnhofsviertel, Frankfurts Red Light District. Mikael förklarar att det händer mycket i den stadsdelen just nu, med flera nya barer och boutiquehotell som öppnar upp. Vissa jämför till och med Bahnhofsviertel med det trendiga och till viss del gentrifierade St. Pauli i Hamburg, som bland annat inkluderar det berömda (läs: ökända) nöjesstråket Reeperbahn.
Som sista anhalt i Frankfurt för denna gång ska vi äta middag på restaurangen Lorsbacher Thal, som även tillverkar äppelvin enligt gammal tradition. Ursprungligen började man med äppelvin i Frankfurt för ungefär 250 år sedan eftersom regionens vinodlingar hade drabbats av dödliga svampangrepp. Idag utgör vinet en viktig del av den sociala och kulinariska kulturen, som uppmärksammas med både events, festivaler och speciella äppelvinsbarer.
Alkoholhalten för äppelvin ligger på omkring fem till sex procent, så något lägre än för vanligt vin. Förutom den egna tillverkningen, som bland annat inkluderar en ”applesecco”, vilken görs enligt champagnemetoden, köper Lorsbacher Tal även in noga utvalda äppelviner från andra delar av världen, som till exempel Schweiz, Österrike, Spanien, Italien och Baltikum. Restaurangens ägare, Frank Winkler, förklarar att vinets smak bland annat beror på faktorer som typ av äpple, typ av jäst samt de aktuella väderförhållandena. Traditionellt sett serveras vinet ur ett blåvitt krus av stengods som kallas för Bembel.
Foto: Johanna Bergström
