Under en väldigt kort vistelse i Manila hinner jag i alla fall med att besöka tre stycken hotell, varav jag bor en natt på ett av dessa. Manila är Filippinernas huvudstad och ligger på ön Luzons västkust, som är den största av Filippinernas över 7100 öar. Manilas innerstad har en befolkning på över en och en halv miljon invånare och i storstadsområdet bor det långt fler – över elva miljoner.
Vi har flugit hit med Turkish Airlines via Istanbul. På första etappen höll jag först på att hamna mitt i en stor och bullrig turkisk familj. Det visade sig efterhand, till flygvärdinnans förtvivlan, att de flesta passagerare helt enkelt hade satt sig precis var som helst i planet, utan att titta på biljetten först.
Under åren ska åtskilliga prominenta gäster ha bott här. Och nu ett gäng skandinavisk media.
När mina medresenärer (som mestadels verkade vara turkar på väg hem eller på väg att besöka släkt och vänner) såg att jag stod lite ”utan” sittplats började de en efter en att erbjuda mig sina biljetter. Till sist fick jag en biljett med plats längst fram i planet, som jag tackade ja till. Som bonus hamnade jag dessutom bredvid en snygg och belevad kille. Flygvärdinnan var rasande över den allmänna situationen, men fick till sist nöja sig med att alla passagerare satt ned och var fastspända enligt regler och föreskrifter. Men det var en liten utvikning.
Det är kväll i Manila när vi landar och blir upphämtade för transfer till Sofitel Philippine Plaza Manila. Trafiken är tät. Vi får förklarat för oss att det finns ett system där för varje veckodag får bilar med registreringsskyltar som börjar på vissa siffror inte köra in i staden. Detta har delar av Manilas bilister bemött genom att skaffa sig en andra bil, med ett annat registreringsnummer, för att kunna fortsätta köra varje dag.
Sofitel Philippine Plaza Manila
Sofitel Philippine Plaza Manila är beläget vid vattnet lite söder om den absoluta stadskärnan, med vacker utsikt över staden och Manilabukten, där det ibland på fredagar och lördagar hålls fyrverkerier. I närheten ligger bland annat World Trade Center Metro Manila samt shoppinggallerian Mall of Asia.
Hotellet öppnade 1976 och har ett liknande koncept som övriga Sofitels, med en blandning av fransk elegans och lokal kultur. Genom åren ska åtskilliga prominenta gäster ha bott här, bland annat kungligheter, kändisar och statsöverhuvuden. Och nu ett gäng skandinavisk media.
Vi blir välkomnade i den vackert upplysta lobbyn med varsin alkoholfri välkomstdrink och fuktig handduk att svalka av händer eller ansikte med. Här träffar vi även Marites och Lito från Filippinernas turistorganisation. Efter en ganska rask incheckning på rummen samlas vi för middag i bufférestaurangen Spiral, som serverar sina rätter uppdelat på 21 stycken ”ateljéer”, till exempel sushi och sashimi, japanskt, filippinskt och la patisserie.
Nästa morgon är det avfärd redan vid sjutiden mot Palawan, där vi ska få uppleva island hopping, snorkling och bad. Med andra ord hinner vi inte med att testa hotellets spa. Jag går upp tidigt och tar en löprunda i grannskapet, men anstränger mig för att inte springa vilse. Trots (eller kanske tack vare) klockslaget är det en hel del andra motionärer som är ute och rör på sig. De kanske passar på innan det blir för varmt senare på dagen.
Väl tillbaka på Sofitel Philippine Plaza Manila checkar jag ut och väger samtidigt in resväskan på tio kilo ganska exakt, vilket är vår tillåtna bagagevikt när vi flyger med de små planen mellan öarna.
The Henry
Efter några spännande dagar i Palawan och Bohol återvänder vi till Manila, med nya fräknar, saltrufsigt hår och små utslag efter maneternas bränntrådar (i mitt fall). Vår första anhalt blir boutiquehotellet The Henry, som ligger strax sydöst om Sofitel, nära bland annat Metropolitan Museum och konsthallen Galleria Duemila. Hotellet är inhyst i ett vackert rikemanshus från förra seklet samt inrett i en smakfull blandning av modern design och retroinspirerad filippinsk 1940-talsstil, till en del med originalföremål från den epoken, bland annat vackra traditionella kakelplattor.
Vi slår oss ned i restaurangen för lunch. Här serveras en internationell meny bestående av klassisk comfort food. Vid vårt besök var det veganska sortimentet obefintligt. Utanför fönstret skymtar hotellets lummiga trädgård, där det även finns en liten pool. Med lunchen avslutad tackar vi våra värdar hjärtligt och kastar en sista blick på den eleganta vita hotellbyggnaden.
Conrad Manila
Vår ursprungliga plan var att göra lite sightseeing i Manila innan det är dags att ge sig av till flygplatsen. Men det inser vi nu kommer att bli för kort om tid. Istället beger vi oss till flerfaldigt prisbelönta Conrad Manila, som när det öppnade 2016 blev hotellkedjans första filial i Filippinerna. Conrad Hotels & Resorts drivs av Hilton-gruppen.
Hotellet är beläget direkt vid Manilabukten, i anslutning till Mall of Asia. Det har knappt 350 rum, som är stilrent inredda i naturfärger samt försedda med stora fönster. Rummen har dessutom intelligent teknologi i form av rörelsesensorer, vilket gör att de direkt kan gå från energisparande inställningar till full funktion när en gäst flyttar in. Från lobbyn och flera av rummen har man fantastisk panoramautsikt över vattnet och nöjesparken SM by the Bay.
Vi blir visade runt av hotellets marknads- och kommunikationschef Mica Cordero, som avslutar turen i en av restaurangerna, Brasserie on 3, där det har dukats upp till en tidig middag. Rätterna är säsongsbetonade och baseras på lokalt och hållbart inköpta ingredienser, som gärna får vara ekologiska. Bland annat serveras vi (jag) flera vällagade veganska alternativ. Att dricka till maten får vi varsin signaturdrink i form av iste med hibiskus och rosmarin. Innan vi ger oss av går vi ut en stund på terrassen för att beundra den särskilt vackra och färgstarka solnedgången, som blir ett av våra sista intryck av Manila och Filippinerna för denna gången.
Foto: Johanna Bergström. Bilderna är tagna med en Olympus PEN-F.
Spännande läsning. Har också skrivit en del om Filipinerna och Manila i min blogg och en del om restauranger och lyxiga hotel.
Hej Oscar,
vad spännande. Det är ett härligt land och stad.
Hälsningar
Johanna