Under en resa till Tallinn tidigare i vår gjorde vi ett besök i Telliskivi Creative City, ett ombyggt och renoverat tidigare industriområde strax utanför den historiska stadskärnan, ungefär vid Tallinns järnvägsstation.
Vi har kryssat hit med Tallink Siljas Victoria I och resans första del gick åt till att besöka Tourest, som är Estlands största resemässa. I Estland bor det 1,3 miljoner invånare, varav 400 000 i Tallinn. För den som (i likhet med mig) kommer från Stockholm är detta en destination som ligger närmare än man tror. Det är nämligen bara 38 mil mellan dessa två nordiska huvudstäder. Tallinn är dessutom promenadvänligt och skulle man ändå behöva använda sig av kollektivtrafiken så kostar ett dygnskort bara ungefär fem euro. Lokalbefolkningen åker gratis – och det gör även alla pensionärer, oavsett ursprung, så länge man kan visa upp giltig legitimation. Det berättar Lisen Espeland, destinationschef på Visit Estonia.
En stökig historia
Telliskivi Creative City är beläget på den eponyma gatan Telliskivi, på gränsen mellan stadsdelarna/förorterna Kalamaja och Pelgulinn. Kalamaja är känt för sina vackra historiska trähus, som tidigare var hem åt arbetarklassen, till exempel åt fiskarna. Under en period var det här ett ganska stökigt område med hög kriminalitet. Men i och med den gentrifikation som har skett över de senaste tio (eller så) åren har stadsdelen istället blivit Tallinns hippaste. En utveckling inte olik den på flera andra platser i världen, som till exempel Södermalm, östra London eller SoHo i New York.
Tyvärr är många av de fina gamla husen ganska fallfärdiga och har ett stort renoveringsbehov. Lisen förklarar att detta beror på att de som ägde och bodde i husen blev tvungna att fly under kriget på 1900-talet. De flesta fick lämna allt bakom sig i flykten, inklusive ägarbevisen för husen, som sedan förstördes eller försvann.
Tidigare har det inte varit tillåtet att köpa mark och/eller renovera husen om det inte står klart vem som är ägaren. Vissa av de ägare man har funnit har inte råd att rusta upp sina egendomar, utan låter dem istället stå och förfalla. Numera håller dock Estlands regering på att se över lagstiftningen, så att det ska finnas möjlighet för privatpersoner och företag att ta sig an att renovera tomter med och utan hus, som har denna typ av ägarsituation.
Det som idag är Telliskivi Creative City skulle rivas och förvandlas till ett bostadsområde, men den ekonomiska krisen kom emellan.
Framme i Telliskivi Creative City träffar vi Bianka Soe, företagets content manager. Hon berättar att byggnaderna som omger oss ursprungligen kommer från tiden när man byggde järnvägen mellan Tallinn och Sankt Petersburg. Under sovjetperioden var området stängt.
Vi står utanför restaurangen F-hoone, där jag åt en god lunch vid mitt allra första besök i Tallinn. Restaurangens namn är faktiskt en referens i sig till just sovjetstyret. På den tiden utgjordes adresserna ofta av bokstäver. Hoone betyder byggnad och detta var alltså F-byggnaden. Restaurangen i sin tur öppnade 2010.
Organisk utveckling
1991 blev Estland med flera länder i östra Europa äntligen självständiga. Det som idag är Telliskivi Creative City skulle rivas och förvandlas till ett bostadsområde men den ekonomiska krisen kom emellan. Idag är det 2500 kvadratmeter stora komplexet privatägt av estniska och svenska aktörer och har sammanlagt 1500 anställda. Verksamheten består av konstnärliga aktiviteter som studios, workshops, pop ups och designbutiker, men även flera restauranger och kaféer samt en egen radiostation. Runtomkring bland byggnaderna syns exempel på avancerad gatukonst, som (åtminstone) till en del är skapad av etablerade gatukonstnärer.
Bianka förklarar att Telliskivi Creative City redan från starten har haft en organisk utveckling. Just nu håller man på att renovera det som kallas för the Red Building. Här kommer faktiskt Fotografiska att öppna sin första filial utanför Sverige, vilket sker i juni. Förutom utställningshallar byggs det också evenemangslokaler, en butik och ett kafé samt en restaurang i regi av stjärnkocken Peeter Pihel, som även är delägare i Fotografiska.
Hantverksmässigt och lokalt
Intill the Red Building ligger det en annan restaurang, Kivi Paber Käärid, som visar sig ha en helt glutenfri meny. Vår nästa anhalt är dock den hantverksmässiga glassbaren La Muu, som öppnade under 2018 och tillverkar sin glass med estniska samt ekologiska ingredienser. De har bland annat blivit kända för en svartfärgad vit chokladglass. Jag minns att jag har blivit serverad en svartfärgad vit chokladsås under en minnesvärd lunch i Tallinns TV-torn, men enligt Bianka är detta ingen estnisk specialitet utan handlar kanske snarare om slumpen. Det är bitande kallt ute så jag hoppar över att provsmaka glassen, men noterar att de har flera veganska alternativ.
Vi fortsätter vår promenad och når efterhand bageriet Muhu Pagarid, som är inhyst i en stor mysig fabrikslokal med en liten butiksdel vid ingången. Muhu är en ö strax utanför den estniska kusten och pagarid betyder helt enkelt bageri.
Bröden har en fullkornsbas på rågmjöl och smaksätts med till exempel kummin, solrosfrön, linfrön, hampa, vitlök, hasselnötter, chili och choklad. Dessutom säljs ett litet sortiment av andra delikatesser från Muhu och grannön Saaremaa. Jag frågar en man i kön, som verkar vara stamkund, vad han ska köpa. På något begränsad engelska svarar han att han föredrar Muhu-brödet, bageriets signaturbröd, som bland annat innehåller enbär. Bröd är en viktig del av matkulturen i Estland. Det sätts en ära i att servera egenbakat bröd av hög kvalitet, ofta rågbaserat, som komplement till måltiden, både i hemmen och på restauranger och kaféer.
När vi kommer ut från Muhu Pagarid pekar Bianka ut gränsen för Telliskivi Creative City. Det är lätt hänt att tro att anläggningen är större än vad som är fallet, i och med att det finns flera liknande verksamheter i närheten, bland annat en stor fin marknadshall.
Vi tackar för oss och återvänder med buss till hamnen och Victoria I, som inom kort kommer att avgå med destination Stockholm. Efter en trevlig middag i bufférestaurangen går jag och lägger mig tidigt. Nästa morgon väntar den kanske vackraste delen av denna kryssningsrutt, nämligen sträckan in genom Stockholms skärgård, med sina många kobbar, skär och idylliska lusthus med hög andel snickarglädje. Låt vara just denna gång i grått och kyligt februariväder.
Foto: Johanna Bergström
