I höstas besökte jag Litauen, där jag bland annat bodde två nätter på Hotel Pacai, ett relativt nytt boutiquehotell i Vilnius, huvudstaden. Hotellet öppnade 2018 och är inhyst i ett tidigare rikemanspalats i barockstil från 1600-talet. Det består av fyra sammanlänkade byggnader kring en av de innergårdar som är typiska för Vilnius. Komplexets layout gör att det kan vara lite svårt att hitta och ta sig fram bitvis, med långa korridorer och trappor där man minst anar det (exempelvis utanför mitt rum). Men det adderar i princip bara till dess karaktär.
Palatset beboddes en gång i tiden av den inflytelserike Kazimieras Mykolas Pacas, av familjen Pacai, tillika befälhavare i det litauiska hertigdömet. Det ligger i hjärtat av stadskärnan, med en fasad i klassicist-stil som vetter mot det stora centrala rådhustorget.
Jag blir inkvarterad i en juniorsvit med snedtak, utsikt mot innergården och en exponerad tegelvägg i original från 1600-talet.
Genom åren har byggnaden haft flera olika funktioner. Det ägdes av Pacai-familjen fram till 1831 och besöktes och frekventerades då ofta av prominenta gäster i perioder, så som den polske kungen och litauiske storhertigen Jonas Sobieskis, Tsar Peter I av Ryssland, den ryske kejsaren Alexander I och kejsar Napoleon. Därefter användes det av Ryssland, Tyskland, Polen och Sovjet för diverse ändamål fram till 2012, då det köptes av nya ägare och efterhand konverterades till hotell, efter fyra år av renoveringsarbeten.
Renovering med fokus på att bevara
Renoveringen utfördes av lokala arkitekter och formgivare, bland annat arkitekten Saulius Mikstas, som stod för restaurationen av historiska statyer och fresker från 1500-talet, 1600-talet och 1700-talet. Ursprungligen hade palatset designats och dekorerats av samma italienska hantverkare som även arbetade med Sankt Peter och Sankt Paul-kyrkan i Vilnius samt Pazaislis-klostret i Kaunas, som båda anses vara mästerliga representationer av litauisk barockstil.
Målet under renoveringen var att bevara så många autentiska delar som möjligt. Numera finns det omkring 1000 kvadratmeter av fresker synliga, efter att lager på lager av färg hade avlägsnats. Ett exempel på detta är ett italienskt landskap i trapphuset, som hotellets marknads- och försäljningschef, Giedre Rozmanaite, säger skulle kunna vara byggnadens ”mästerverk”.
Även igenmurade dörrar öppnades på nytt. Detaljer som trappor, statyer, valvbågar, kolonner och andra föremål fogades in i den nya inredningen, både i rummen och de gemensamma ytorna. Golven är i viss utsträckning original och utgörs av ek eller ekparkett. För möbler, accessoarer och material användes framförallt lokal/litauisk design och leverantörer, samt naturmaterial. Det byggdes även till ytterligare två våningsplan.
Snedtak och originaldetaljer
Idag har Hotel Pacai 94 rum och tio sviter i sammanlagt sju kategorier. Rumsstorleken sträcker sig från 22 till 123 kvadratmeter, medan Pacai-sviten och Heritage-sviten kan kombineras till ett gemensamt boende på 210 kvadratmeter. Pacai-sviten, som är den största, har balkong mot torget utanför. Balkongen kallas för kejsarbalkongen. Den är berömd för att Napoleon ska ha hållit ett tal därifrån. Däremot har han inte bott i just den sviten.
Själv blir jag inkvarterad i en underbar juniorsvit med snedtak(!) och utsikt mot innergården. Ena väggen består delvis av en exponerad stenvägg i original från 1600-talet(!). Sviten är bland annat utrustad med en kaffekapselmaskin, (med mycket gott Nespressokaffe), minibar, toalettartiklar från Molton Brown och ett fristående badkar. Badrummet går i marmor, med inspiration från skogen. På bordet står ett fat med spröda, söta och goda kakor under en glaskupol, och på nattygsbordet ligger en provförpackning av en ansiktsmask. Jag andas ut. Detta skulle jag kunna vänja mig vid.
Utmärkt service
Hotellet har spa och gym i byggnaden mittemot receptionen. Under min vistelse är spat dessvärre stängt för renovering, med syftet att senare introducera bland annat en ny litauisk bastu och litauiska sandbehandlingar. Det finns två restauranger, men även deras koncept har gjorts om sedan mitt besök, för att erbjuda ett bredare gastronomiskt utbud.
Efter en fullbokad dag med sightseeing och möten i Vilnius sover jag gott (om än något kortare än jag hade önskat) innan jag följande morgon går ut för att springa en sväng. Hotellpersonalen är överlag proffsig och tillmötesgående, även vid ankomsten, där servicen inkluderade att de tar hand om väskan från bilen och upp till rummet.
På min förfrågan om de kan rekommendera några joggingstråk får jag genast en karta i handen, med ett antal hjälpsamma hänvisningar. Detta är ingen självklarhet alls – varken på enklare eller ”finare” etablissemang, världen över.
Underbart är kort?
Väl tillbaka från löpningen avslutar jag min dagliga träning, duschar och gör mig iordning innan jag går ned för att äta frukost. Hotellfrukost är bland det bästa jag vet. Hotel Pacai serverar sin som buffé, med flera lokala produkter, som bakverk och andra specialiteter. Jag hittar ett gott, fruktigt örtte och beställer en espresso med sojamjölk samt glutenfritt bröd. Juicen presenteras tyvärr i flaskor, men det finns i alla fall osötade varianter.
Mitt besök i Vilnius är jobbrelaterat och av det intensivare slaget, vilket inte lämnar så många timmar till att njuta på hotellet. Men jag hoppas i mitt stilla sinne att återvända och kompensera för detta någon gång i framtiden.
Foto: Johanna Bergström
