Under en resa till Lettland nyligen besökte jag den lilla medeltidsstaden Cesis, som ligger i nationalparken Gauja strax öster om landets huvudstad Riga. Gauja är Lettlands äldsta nationalpark och uppkallad efter floden med samma namn. Den inrättades 1973 för att skydda hotade naturområden. Parken har en hög biologisk mångfald och varierad natur, med ett stort utbud av historiska och kulturella besöksmål.
Cesis historia sträcker sig ungefär 800 år tillbaka i tiden, vilket gör den till en av de äldsta städerna i Lettland. Stadens bebyggelse är välbevarad. Rutnätet av smala, knaggliga och vindlande gator ser nästan likadant ut som det har gjort sedan starten. Under de senaste fem åren eller så har det blivit allt mer populärt att bosätta sig här, vilket lockar både hipsters och barnfamiljer. Det berättar vår lokala guide Sigita Kletniece.
Bröden smakar autentiskt. De är svåra att sluta äta av när man väl har börjat.
Vi inleder vår rundvandring i Cesis vid St. John-kyrkan, som är en av stadens viktigaste sevärdheter. Kyrkan har anor tillbaka till 1200-talet. Den är bland annat känd för sin stora orgel samt för altartavlan, som är målad av den berömde estniske konstnären Johann Köler. Tornet däremot byggdes så sent som 1853.
Fika och hantverksbröd
Från kyrkan är det bara ett stenkast till ett av många trevliga kaféer och restauranger i Cesis, Melnais Gulbis. Namnet betyder Svart svan och syftar på två svarta svanar, Katrin och Graf. Dessa var en gåva till Cesis från Portugal och bor nu i Maija-parken, en av stadens parker.
Kafét öppnades av snickaren Kaspars, som ville byta karriär och började med att sälja kaffebönor. Inredningen är trendig och inbjudande. Här säljs förutom kaffe även fikabröd och utvalda delikatesser. Jag beställer en espresso med sojamjölk. Kaffet är mycket välbalanserat samt serveras med ett glas vatten och oklanderlig service.
Stärkta av vår fika fortsätter vi och når strax bageriet Cesu Maize, som betyder Cesis bröd rätt och slätt. Det grundades för ungefär fyra år sedan. Ägaren, Agnis, har tidigare sysslat med IT. Bageriet fokuserar på speltbaserat bröd samt till viss del även rågbröd. Sädesslagen är ekologiska och mals i en närbelägen stenkvarn. Bröden bakas med en variation av frön och andra smaksättningar. De smakar autentiskt och är svåra att sluta äta av när man väl har börjat.
Spelt klassas som en del av det lettiska kulturarvet. Därför har verksamheten rätt till visst statligt stöd. I butiken säljs även trähantverk av lokala hantverkare. På ingångsdörren sitter en lapp med text på lettiska: ”Det finns bröd”. Agnis förklarar att hans produkter brukar sälja slut ganska snabbt. Lappen är till för att förvarna kunderna.
Slott och verkstäder
Nästa anhalt på vår promenad är Cesis slottskomplex, som är en annan av stadens stora sevärdheter. Anläggningen består av ett medeltida slott och ett som byggdes under 1700-/1800-talen. I det senare befinner sig numera Cesis historiska och konstmuseum. Det medeltida slottet är det mest välbevarade av sitt slag i Lettland. I ett av tornen visas en modern multimediaföreställning vid vårt besök, i stark kontrast till den anrika miljön.
Slotten ligger i en grön, fridfull park. Här finns även en köksträdgård och ett antal verkstäder i traditionell stil. I verkstäderna demonstreras historiska hantverk av medarbetare i tidstypiska kostymer. I köksträdgården odlas frön av samma typ som odlades i regionen på medeltiden. Vi går in i en av verkstäderna. Här arbetas det med ben och horn som råmaterial. I lokalen bredvid är det träsnideri.
Sigita förklarar att Cesis ursprungligen kallades för Wenden. När den lettiska staten etablerades under tidigt 1900-tal ville man dock lämna de tyska namnen bakom sig. Ordet Cesis kommer från stammen Kest, från det numera nästan utdöda liv-språket. Det översätts ungefär med ”den andra sidan”. Man valde det namnet i och med att staden kan sägas ligga “på den andra sidan” av floden Gauja. Från början fanns det två stadsmurar, men en av dessa revs i slutet av 1800-talet för att bygga nya hus. Staden är naturnära och naturskönt belägen, omgiven av gröna skogar och kalkstensklippor.
Enligt legenden
Enligt legenden är detta också platsen där den lettiska flaggan skapades. Det är Europas näst äldsta flagga, efter Dannebrogen. Flaggan ska ha kommit till på 1200-talet då en sårad lettisk hövding lades på ett vitt tygstycke. Området där han låg förblev vitt medan det omkringvarande tyget färgades rött av blodet. Vid nästa slag användes tygstycket som fana och bringade då framgång åt de lettiska trupperna.
Vi avslutar vår dag i Cesis vid det stora centrala Rosentorget, Rozu laukums, som kantas av kaféer och restauranger. Torget är en omtyckt samlingspunkt, både för lokalbefolkning och turister. Här anordnas bland annat konserter och marknader. På väg tillbaka mot Sigulda, där jag ska tillbringa natten, plockar mitt sällskap fram en limpa från Cesu Maize i bilen. Inom kort riskerar den att ta slut.
Foto: Johanna Bergström
