Inför grillsäsongen blev jag rekommenderad att prova en Ripasso 2017 från norditalienska Castelforte. Egentligen är det självklart att vinet kommer från norra Italien, eftersom Ripasso endast får tillverkas just här, i Valpolicella öster om Gardasjön. Valpolicella är ett av världens mest kända vindistrikt och har genom åren spelat en viktig roll för Italiens utveckling som ledande internationell aktör inom vinindustrin. Dess historiska centrum är underregionen Classico, vars viner anses vara de allra främsta.
Avslutningen har en balanserad bitterhet, som gör smaken något mer vuxen och intressant.
Ripasso är numera ett ursprungsskyddat begrepp. Metoden innebär att man låter ett enklare Valpolicella-vin jäsa en andra gång tillsammans med skalrester och bottensats från tillverkning av Amarone. Det vill säga man häller ett egentligen färdigt vin över det som blir kvar efter att ha tappat av Amarone. Detta gör att jäsningen kommer igång igen.
Metoden ökar halten av socker och alkohol i vinet samt tillför framförallt element av smak. Ripasso betyder ungefär återvinning eller återbruk, och syftar på hur vinet tillverkas. Idag har Ripasso-vinerna blivit så populära att resterna från Amarone-tillverkningen inte alltid räcker till. Det gör att vissa producenter tillsätter torkade druvor som ett alternativ.
Fruktighet och ett mångsidigt matvin
Druvorna till Castelfortes Ripasso kommer från fem områden i Valpolicella Classico. Musten har fått jäsa med egna skal på ståltank i tolv dagar. Under vintern hälls sedan vinet över resterna från produktionen av Castelfortes egen Amarone. Sedan lagras det på slovenska ekfat under minst ett år. Druvsammansättningen består huvudsakligen av corvina, corvinone och rondinella. Corvina är den viktigaste Amaronedruvan, och därför vanligt förekommande i Ripasso.
Castelforte Ripasso 2017 har en mörkt purpurröd färg. Doften är fruktig med inslag av mogna, mörka och röda bär, som körsbär och sommarens bär. Precis när flaskan öppnats har doften viss tanninkaraktär, som sedan mjuknar ganska snabbt. Smaken är också fruktig och bärig, med smak av röda bär, vinbär, körsbär, jordgubbe, hallon, bärsaft och gelégodis samt en aning jordighet. Avslutningen har en balanserad bitterhet som gör smaken något mer vuxen och intressant, samt triggar ens nyfikenhet till att ta en till klunk. I och med dess fruktighet och relativa lätthet tål vinet att serveras ganska kallt jämfört med en del andra rödviner. Jag föredrar det dock något mer tempererat.
Castelforte Ripasso 2017 är förhållandevis lättdrucket och kan absolut drickas solitärt, till exempel på terrassen med en god bok eller under trevlig konversation. Det är främst så jag dricker det. Men vinet är även ett mångsidigt alternativ som matvin. Bland annat rekommenderas det till grillat och stekt rött kött, mustiga grytor, örtkryddor, italienska charkprodukter och lagrade ostar. Alltså matvaror som själva har ganska mycket smak. Och logiskt nog råvaror som också är typiska för Valpolicella. Det är drickfärdigt nu, men utvecklas enligt importören även under lagring.
Castelforte är ett berömt vinvarumärke i Italien. Vinerna tillverkas av odlarkooperativet Collis-Riondo, som består av över 2200 odlare i Veneto och därmed är en av Italiens största producenter. Deras stora vineri ligger i Monteforte d’Alpone, mellan Venedig och Milano.
Foto: Johanna Bergström
