Tartu är en livlig universitetsstad vid floden Emajogi i sydöstra Estland, ungefär två och en halv timmars resa med bil, landsvägsbuss eller tåg från Tallinn, huvudstaden. Det är den äldsta staden i Baltikum och Estlands näst största, med knappt 100 000 invånare. För 2024 har den utsetts till europeisk kulturhuvudstad.
Precis som landet i övrigt har Tartu en lång och komplicerad historia. Under åren har den styrts av både ryssar, polacker, norrmän, sovjeter, tyskar och inte minst svenskar. Det svenska styret beskrivs som en relativt positiv period, med kulturella framsteg och human behandling av de estniska bönderna. Det var också den svenska kungen Gustav II Adolf som 1632 grundade stadens universitet, vilket idag är Estlands äldsta och ett av de äldre i norra Europa.
Kompakt stadskärna
Jag kommer till Tartu från spa- och kuststaden Pärnu under en rundresa i Estland för ett större kunduppdrag. Stadskärnan är liten och kompakt. Mitt hotell, Lydia Hotel, är beläget på gatan Ulikooli, nära det centrala rådhustorget. Hotellet består av en historisk och en nybyggd del. Jag blir inkvarterad i ett Classic-rum i den nyare delen, med utsikt över Pirogov-parken. Parken är en del av Toome-kullen, som har varit en viktig befästningspunkt för Tartu sedan 600-talet. Här finns fortfarande flera historiska sevärdheter, bland annat katedralruinen från 1200-talet, den anatomiska teatern samt två vackra broar.
Jag tar plats vid fönstret i hotellets lounge. På ett jämnt klockslag hörs klockspelet från rådhuset, som klingar vackert.
Rummet är inrett i naturfärger med inslag av traditionella estniska mönster och hantverk. Det finns även kaffemaskin och minibar. Vattenkokare får jag en på förfrågan, för att kunna brygga örtte.
Lydia Hotel är ett av de nyare i Pärnu. Det har ett litet spa med bastu, ångbastu, pool och vilorum, som dock blir fullt ganska snabbt. Gymmet är rymligt och modernt. Tyvärr beläget i källaren, bredvid spat, utan fönster. Det finns även en prisbelönt restaurang i nynordisk/estnisk/baltisk stil.
Universitet med anor
Jag inleder mitt besök i Tartu med en promenad genom den historiska stadskärnan, där jag även gör ett par inspektioner och intervjuer för mitt kunduppdrags räkning. Bland annat besöker jag Hotel London och restaurangen och hotellet Antonius. Mittemot det senare ligger huvudbyggnaden för Tartus universitet, som alltså ursprungligen grundades av den svenska kungen. Universitetet har flera olika utposter runtom i staden, som campus, museer, ett observatorium och en botanisk trädgård.
Huvudbyggnaden i klassiciststil har anor från tidigt 1800-tal, strax efter att universitetet hade återöppnats efter att ha varit stängt sedan 1710, som en följd av det stora nordiska kriget. Bland annat dess stora föreläsningssal och vindsrum anses vara av stort arkitektoniskt värde. I taket hänger ljuskronor. Till vinden leder en vacker spiraltrappa av smidesjärn.
Det är lugnt ute. Jag slinker in en sväng hos en mysig butik för begagnade böcker på Ruutli-gatan. En medarbetare på Hotel London förklarar senare att det är skollov just nu och att det dessutom kommer att bli mer folk senare på kvällen, en lördag.
Vin, löpning och frukost
Samma kväll slår jag mig ned i hotellets lounge med ett glas Chardonnay från Bourgogne-baserade Domaine Faiveley. Vinet är aromatiskt och välbalanserat, med fatkaraktär. Det serveras i ett Riedelglas. Servitören är kunnig, men tar sig även tid att låta mig prova innan jag gör mitt val.
Jag tar plats vid ett fönsterbord. En joggare springer förbi i mörkret. På ett jämnt klockslag hörs klockspelet från rådhuset, som klingar vackert. Loungen är tom sånär som på en kille med skinnjacka och laptop, som ser kreativ ut.
Följande morgon ger jag mig ut och springer längs floden innan jag tränar klart i gymmet och gör mig iordning. Frukosten serveras i restaurangen. Efter lite strategiskt väntande lyckas jag även här få ett bord vid fönstret. Buffén är trevlig. Det finns örtteer och sojamjölk till kaffet, samt viss annan specialkost och ett ganska lagom stort utbud av estniska frukostprodukter och -rätter.
Jag dröjer mig kvar så länge jag kan vid mitt bord. Solen faller in genom de semitransparenta gardinerna. Det ser ut att bli vackert väder. Till sist måste jag ge mig av. Min huvuddestination för dagen är ett av Tartus många museer, Estlands nationalmuseum, som allmänt anses vara inte bara stadens utan även landets främsta museum.
Estlands främsta museum?
Nationalmuseet är beläget en bit utanför Tartus stadskärna, på ett tidigare flygfält. Tanken är först att ta bussen, där jag kan betala med samma åkkort (som liknar SL:s plastkort) som jag använder i Tallinn (men även köpa enstaka biljetter). Den vänliga hotellpersonalen har skrivit upp noggranna instruktioner på en liten lapp, så att jag ska komma fram ordentligt.
Jag beslutar dock att istället promenera längs Roosi-gatan, vilket är raka vägen. Gatan kantas av flera karakteristiska trähus, som är utmärkande för arkitekturen i alla de tre baltiska länderna, men kanske lite extra i Estland.
Estlands nationalmuseum är inhyst i en knappt 356 meter långt byggnad, med utställningsytor på över 6100 kvadratmeter. Om man tittar noga ser man att fasaden har ett subtilt mönster, som är en samtida tolkning av traditionella estniskt hantverk. I stark kontrast till byggnadens moderna och avskalade arkitektur. Efter att den ursprungliga museibyggnaden förstördes under andra världskriget, stod den nya klar 2016, som det vinnande bidraget i en dedikerad arkitekturtävling.
Museet har två permanenta utställningar, varav en i flera olika delar. Samt en årligen växlande utställning. Syftet är att tolka och framvisa landets grundvärderingar, samt vad det innebär att vara est, nu och då. Vid mitt besök är lobbyn fylld av en installation med söta klänningar i retrostil och olika mönster. På väg ut tar jag en vända i den fina lilla museibutiken, som säljer utvalda estniska produkter och delikatesser.
Uppochnedvända världen
Ett stenkast från nationalmuseet ligger ett kanske lite mer lättsamt museum, som riktar sig främst till barnfamiljer, nämligen Upside Down House. Detta är mer eller mindre vad det låter som att vara, ett bostadshus i idyllisk villastil som har vänts upp och ned, inklusive all inredning. För att ytterligare testa besökarnas balans lutar byggnaden dessutom lite i sidled.
Personalen vid entrén pratar lite begränsad engelska och det tar ett tag att förklara att det ska vara en biljett undanlagd åt mig. Men sedan är de mycket trevliga och tillmötesgående. Upplevelsen inne i huset är mer utmanande än den låter. Det är inte utan att man kan bli lite yr när man försöker ta sig runt i de uppochnedvända rummen. Ett tips är nog att inte tänka för mycket. Barnen verkar älska det, och stimmar obehindrat omkring bland taklamporna, som här befinner sig på golvet.
Paus i parken
Jag lämnar Upside Down House och återvänder till stadskärnan. Där tar jag vägen förbi den botaniska trädgården. En botanisk trädgård är för mig närmast ett måste att besöka, i alla städer jag reser till. Trädgården är som sagt en del av universitetskomplexet. Den ger rum åt 9000 växtarter från samtliga klimatzoner, bland annat i ett djungelliknande växthus och en rofylld rosenträdgård.
Min vistelse i Tartu lider mot sitt slut. Jag hämtar upp mitt bagage på hotellet. Samtidigt provar jag en av deras fina morgonrockar i grått collegetyg, som de även säljer. Men den finns bara i större storlekar. Därefter installerar jag mig i bilen, som är parkerad längre ned på gatan. Som tur är för mig är parkeringen kostnadsfri under helgerna. Och idag är det söndag. Sedan tar jag sikte på Tallinns flygplats, för en kort återresa till Stockholm Arlanda.
Foto: Johanna Bergström
