I höstas besökte jag Riga för tredje gången, som en del av ett större uppdrag i Lettland. Min första anhalt när jag anländer från den pittoreska lilla staden Sigulda är Rigas berömda motormuseum, som har den största och mest mångsidiga samlingen av vintagefordon i de baltiska länderna, främst bilar men även motorcyklar och cyklar. Museet har sina rötter i en privat motorsportklubb. Idag består det av tre våningar där en bra bit över 100 föremål ställs ut. Utställningen är interaktiv och inkluderar bland annat artificial reality samt information via touch screens och videoprojektion. Den är uppbyggd så att man som besökare ska kunna välja själv hur informativt eller kanske snarare avkopplande besöket ska vara.
Varför uppföra sig normalt när det finns en möjlighet att trampa i klaveret?
Jag välkomnas på museet av dess kurator Juris Vanags, medan jag dricker en espresso i kafét vid entrén. ”Är du redo för en guidad tur? Eller jag kanske först borde fråga hur du mår” säger han sympatiskt. ”Att fråga hur jag mår kanske inte ingår i dina ordinarie arbetsuppgifter”, svarar jag med glimten i ögat. ”Nej”, säger Juris, ”Men jag tycker om att bry mig om andra, eftersom jag själv uppskattar när andra bryr sig om mig”.
Efter den trevliga inledningen visas jag runt bland museets samlingar, där flera av bilarna har en spännande historia bakom sig och/eller har tillhört kända personligheter, som bland annat högt uppsatta politiker från Lettland och Sovjettiden.
Känd för sin art nouveau-arkitektur
Jag tackar Juris och lämnar museet för att tillbringa natten på mitt hotell AC by Marriott Riga, som ligger intill stadens berömda art nouveau-distrikt. Här besöker jag även det lilla Jugendstil-museet (en annan benämning för art nouveau), som utgörs av en lägenhet med autentisk originalinredning från tidigt 1900-tal, som möbler, konst, köks- och dukningsprodukter samt kläder och andra objekt. Museet är inhyst i ett tidigare bostadshus. Där finns också en fantastisk spiraltrappa, som anses vara ett av de främsta verken inom art nouveau i Europa.
Nästa morgon möter jag upp med Arturs Adamsons från E.A.T. Riga för en guidad tur i Riga, som är den största staden i Baltikum och bostadsort för en tredjedel av Lettlands befolkning. Staden grundades på 1200-talet och har genom åren styrts av bland annat Tyskland, Polen, Sverige och Ryssland. Stadskärnan står med på UNESCO:s lista av världsarv. Den är bland annat känd för sina omkring 800 art nouveau-byggnader, varav de flesta finns i art nouveau-kvarteren, samt trähus från 1800-talet, som är karakteristiska för alla de tre baltiska staterna. Arkitekturen är eklektisk och härstammar mestadels från 1700-, 1800- och 1900-talen. Numera finns bara ett fåtal medeltida byggnader kvar. Till exempel revs stadsmuren i mitten av 1800-talet.
Rundvandring i stadskärnan
Vi vandrar längs de smala, knaggliga gränderna som kantas av färgglada pittoreska hus från olika epoker. ”Den här vägen brukar jag inte ta med mina grupper”, säger Arturs när vi passerar en industriell lagerlokal i rött tegel. Han förklarar att gatan är alldeles för ojämn för att en hel turistgrupp ska kunna hänga med utan problem, med äldre deltagare, eventuella skador och höga klackar. ”Här spelades en rysk version av Sherlock Holmes in”, fortsätter Arturs, och pekar in mot en korsande gata.
Lite senare stannar vi till och vänder blickarna uppåt (något man generellt sett gör för sällan, även på hemmaplan). På toppen av ett gult hus står en liten och ganska naturtrogen kattstaty och tycks skjuta rygg mot det annalkande regnet. Huset byggdes av en affärsman bredvid ett skråhus, vars skrå inte accepterade honom som medlem. Katten var därför från början vänd med rumpan mot skråhuset. När mannen senare blev medlem i skrået trots allt lät han vända kattstatyn åt andra hållet.
En av de mest kända byggnaderna i Rigas stadskärna är Svarthuvudbrödernas Hus, som ursprungligen byggdes på 1300-talet som en samlingsplats för bland annat handelsmän och fartygsägare. Huset förstördes delvis under andra världskriget och kommuniststyret men renoverades därefter och öppnade igen år 2000, till Rigas 800-årsjubileum. Det är känt för sin rikt dekorerade fasad, som uppvisar en unik blandning av olika arkitekturstilar, som till exempel barock, gotisk och renässans-.
Saluhallen
Vårt mål denna förmiddag är en av mina favoriter bland stadens sevärdheter, nämligen den stora saluhallen, som är inhyst i fem stycken zeppelinarhangarer strax utanför de mest centrala kvarteren, i det som tidigare var Rigas hamn.
Saluhallen (se bild högst upp) öppnade 1930. Här säljs bland annat frukt och grönsaker, färska och inlagda, exempelvis stora pumpor och picklade vitlöksstjälkar, som tycks vara en lokal specialitet, fisk och skaldjur i långa banor, varav en stor andel rökt fisk, kött, bröd, mejerivaror, kryddor, honung, hantverksöl och annan alkohol samt delikatesser. Dessutom finns det kaféer och en ny foodcourt samt mindre stånd utomhus, som visar sig hålla genomgående hög kvalitet på grönsaker. Företagen är mestadels lettiska, men med influenser från bland annat Georgien och Uzbekistan. Stämningen i hallarna är livlig. Hit kommer turister, men också Rigas befolkning, för att göra sina vardagsinköp. Kunderna diskuterar med försäljarna, som gärna delar ut smakprov för att marknadsföra sina varor.
Panoramautsikt och ett vackert museum
Vi lämnar marknaden. Regnet, som var på duggnivå tidigare, har tilltagit. När det regnar i Riga tenderar det att göra så med besked. Nästa punkt på programmet är Sankt Peterskyrkans torn, som är en av få utsiktspunkter i Riga. Kyrkan har anor tillbaka till 1200-talet, men förföll sakta över åren innan den till stora delar raserades på 1940-talet. Som tur var har den därefter blivit systematiskt renoverad och fungerar idag mer som ett museum än en kyrka. Utsikten är vidsträckt, trots det grå vädret. Men jag inser att jag bör återvända en solig dag för att kunna njuta lite mer av upplevelsen.
Från Sankt Peterskyrkan promenerar jag tillbaka i riktning mot hotellet för att göra ett besök på Lettlands nationalmuseum. Själv är jag ärligt talat ingen stor museibesökare, men nationalmuseet huserar i en mycket vacker byggnad från förra sekelskiftet. Det är det största konstmuseet i Riga och det första som byggdes för att bli just museum. Direkt när man kommer in möts man av en imponerande hall och trappa i marmor, som leder upp till utställningssalarna. Allra högst upp finns det även vissa rum i en helt annan, modernare stil, med golv i genomskinligt glas respektive exponerade takbjälkar.
Vegansk lunch för alla
Det har blivit dags för lunch, som jag har inbokad på det hälsoinriktade veganska kafét The Beginnings, som ligger på hyfsat promenadavstånd både från museet och mitt hotell. Kafét baserar sin meny på de så kallade blå zonerna, där man har kunnat visa att människor lever märkbart längre, som bland annat välkända Okinawa i Japan. Maten är lämplig för veganer, som sagt, samt den som äter raw food. Större delen är därutöver glutenfritt. Klockrent för mig med andra ord.
Förutom frukost och rätter som bowls, burgare, wraps och soppor finns det också härliga bakverk samt varma och kalla drycker. Dessutom säljs det utvalda matprodukter och delikatesser att ta med. Jag väljer en bowl med bland annat avokado, goda linser och mycket goda morötter. Skålen doftar härligt och kombinationen av ingredienser är väl avstämd, men dessvärre är hummusen slut för dagen, vilket hade varit ett bra tillbehör. Till efterrätt blir det en raw kaka med choklad och matcha samt espresso med vegan mjölkdryck.
Min vistelse i Riga är över för denna gång och jag tar bussen till den lilla flygplatsen, som i och för sig är Baltikums största. På flyget har jag tur och det är en ledig plats mellan mig och min granne, en affärsman som det verkar. ”Vi kan låtsas att det är Business Class, i och med det extra utrymmet”, säger jag (för varför uppföra sig normalt när det finns en möjlighet att trampa i klaveret?). Han ler: ”Nu låter du som mina barn”. Jag bestämmer mig för att ta det som en komplimang.
Foto: Johanna Bergström
