Dag två av vår resa till Island har vi planerat in en rundtur längs den klassiska rutten Den Gyllene Cirkeln, som består av tre sevärdheter: vattenfallet Gullfoss, gejsrarna Geysir och Strokkur samt nationalparken Thingvellir, som står med på UNESCO:s lista av världsarv.
Vi plockar upp vår hyrbil, som står parkerad vid sjön Tjörnin inte långt från vårt hotell Centerhotels Plaza i centrala Reykjavik. Planen är att börja med vattenfallet. På kartan ser det enkelt ut, men ju längre vi kör desto osäkrare blir vi på vägen. Överallt är det skyltat mot Geysir och Strokkur, men mot Gullfoss finns det inte en enda skylt. Till sist övergår vägen i en grusväg av lantlig karaktär, som går genom betesmarker för får, med öppna grindar av den typen där djuren inte kan ta sig fram på underlaget av roterande cylindrar. Kanske är det en privat väg?
Plötsligt hör vi det, ett dovt mullrande av naturens urkraft.
Vi beslutar oss för att vända men i samma ögonblick skymtar jag en annan bil i backspegeln. Jag stannar, kliver ur och vinkar osäkert mot den ankommande föraren. Känner mig som en riktig stadsbo, vilket inte är en helt felaktig beskrivning.
Bilen bromsar in. Det är en ganska sliten jeep som ser minst sagt tålig ut – särskilt i jämförelse med vår lilla Suzuki S-Cross. Fönstret är nedvevat och föraren, en snygg, solbränd kille med halvlångt ostyrigt hår och solglasögon, ler vänligt. Nej då, vi är på rätt väg. Han ska själv dit så vi kan ta rygg på honom. Därefter väntar han artigt och kör i makligt tempo vidare. Vägen klättrar upp och ned över ganska branta grusiga kullar. Jag försöker ignorera fjärilarna i magen och kör på så stadigt jag förmår.
Naturens urkrafter
Efterhand når vi Gullfoss parkeringsplats, som ligger intill byggnader med kafé, butik och toaletter. Vi stiger ur och promenerar längs den utskyltade grusvägen. Längre bort ser jag vår räddare i nöden, som håller på att renovera en av de boardwalks som leder över de mer otillgängliga sträckorna av sten och klippor.
Plötsligt hör vi det, ljudet. Ett dovt mullrande av naturens urkraft, som är uppenbart långt innan fallet är inom synhåll. Vattnet faller i två omgångar ned i en klyfta. Det är nästan obeskrivligt mäktigt och vackert, i kontrast till späda små blommor som växer intill klippkanterna. På utsiktsplattformarna är det fullt av turister. Vi tittar på skådespelet från de olika vinklar som är tillgängliga och återvänder sedan till bilen.
Geotermisk aktivitet
Nästa anhalt för oss är Geysir och Strokkur, två gejsrar som ligger intill varandra i ett område med hög geotermisk aktivitet. Från Gullfoss är det bara en kortare bilfärd. Återigen är det lite svårt att hitta för den oinvigde, och vi får höra oss för på ett hotell. Men därefter är vi snart framme. Även här finns det en stor officiell parkeringsplats med diverse olika faciliteter, som butik och restaurang.
Föga förvånande är det gejsern Geysir som har gett upphov till just benämningen ’gejser’. Den har ett fåtal utbrott per dag medan Strokkurs är mer frekventa, flera gånger per timme normalt sett. Vi promenerar mellan de svavelaktigt doftande varma källorna. Vattnet är hett och det gäller att vara lite försiktig när man tar sig fram i det nyckfulla landskapet. Från en höjd bortom Geysir och Strokkur har man vidsträckt utsikt över omgivningarna.
Inte förhandlingsbart
Efter att ha bevittnat ett av Strokkurs utbrott stiger vi in i bilen igen och kör vidare mot nationalparken Thingvellir, som mitt resesällskap har meddelat var ”inte förhandlingsbart”, när vi gjorde vår planering. I Thingvellir finns den plats där islänningarna höll sitt första riksmöte, Alltinget, vilket var landets lagstiftande och dömande församling och samlades för första gången år 930. Detta skedde vid Lögberg, Lagberget, en klippa med goda akustiska förhållanden så att de närvarande skulle kunna höra det som avhandlades.
Vi inser när vi börjar närma oss denna plats att Thingvellir är så pass stort att man här skulle kunna tillbringa både en och flera dagar med att köra och vandra runt och utforska, både naturen och kulturella landmärken. Som det är nu blir det ett kortare besök vid just Lagberget, för att känna in historiens vingslag. Därefter tar vi en liten promenad och passerar bland annat en av Islands söta små kyrkor, som alla tycks vara byggda i ungefär samma, ganska enkla men ändå pepparkakshusliknande stil.
Vi lämnar Thingvellir och kör tillbaka till Reykjavik, där vi än en gång hittar en parkeringsplats intill Tjörnin. Jag är matt och full av intryck efter dagens aktiviteter. Det är inte svårt att förstå varför flera av de branschkollegor jag pratat med innan resan spontant nämner Island som ett av sina absoluta favoritländer.
Foto: Johanna Bergström
