Sista delen av vår resa till Island ska vi tillbringa på norra delen av ön, med Akureyri som bas. Hit har vi kört från Reykjavik, huvudstaden. Vi börjar vår vistelse med en road trip Akureyri till Siglufjördur, som går längs Eyla-fjordens västra sida. Vårt mål för dagen, den pittoreska lilla staden Siglufjördur, livnärde sig tidigare på sillfiske och är numera känd för sitt prisbelönta sillfiskemuseum, bland annat.
Det är en strålande vacker dag. Men vi är medvetna om att vädret på Island kan slå om 180 grader inom loppet av några minuter.
Det är en strålande vacker dag och vattnet i fjorden är spegelblankt. Men vi är medvetna om att vädret på Island kan slå om 180 grader inom loppet av några minuter. Här och där stannar vi till vid vägkanten för att beundra panoramautsikten. Då och då kör vi om en annan, betydligt större, hyrbil som körs av ett kinesiskt par. Sedan kör de i sin tur om oss, i lite högre hastighet.
Vår första anhalt är den tidigare fiskebyn Dalvik. Härifrån kan man bland annat ta färjan över till en av Eyla-fjordens öar, Grimsey. Vi promenerar en bit längs stranden och sedan bort till hamnen (se bild högst upp), som fortfarande är i bruk.
Vid min första resa till Island blev vi i Dalvik bjudna på en nationell anti-delikatess, som bland annat ska ha fått stjärnkocken Gordon Ramsey att kräkas i TV. Det handlar om fermenterat hajkött. Köttet är giftigt i grunden men blir ätbart genom fermenteringen. Och förr i tiden var all föda värdefull (så är det väl i och för sig fortfarande). Som tur är var jag vegan redan på den tiden och nöjde mig med ett glas hembränt. Det gick ned.
Tunnlar för bättre tillgänglighet
Från Dalvik passerar vi genom två relativt nybyggda tunnlar på vår väg mot Siglufjördur. Ungefär i mitten ligger även staden Olafsfjördur. Tunnlarna öppnade 2010 och blev en stor förbättring i tillgänglighet mot tidigare, då den enda helårsöppna bilvägen för att ta sig hit gick genom en annan tunnel i väst. Därutöver finns den en historisk bergsväg som är öppen under sommarmånaderna.
Hedins-fjordtunnlarna, som de heter, räknas som en tunnel och är sammanlagt omkring elva kilometer långa. Den första (6,9 kilometer) leder från Olafsfjördur till fjorden Hedins-fjorden. Därefter kommer nästa tunnel (3,7 kilometer) ganska direkt, som slutar strax innan man når Siglufjördur.
Den längre tunneln har en körbana i vardera riktningen medan den kortare endast har en enda körbana, med regelbundna mötesplatser vid vägkanten. Det är lite nervöst att köra i den sistnämnda. Då jag vill undvika att behöva backa. Men detsamma tycks gälla för övriga trafikanter och alla hjälps åt med framkomligheten. Tunnlarna är inte avgiftsbelagda och egentligen ganska behagliga att köra i, förutom det där med enfiligheten. Däremot är det långt med 6,9 kilometer tunnelkörning på en gång. För att inte tala om de totala elva kilometrarna.
Fika vid fjorden
Vi når Siglufjördur. Här tar vi en promenad genom de centrala delarna och hamnen, samt besöker det relativt nya boutiquehotellet Siglo Hotel, som höll på att byggas när jag var här sist. Därefter slår vi oss ned på hotellets systerrestaurang Hannes Boy för en välbehövlig fika. Jag beställer espresso med sojamjölk och mitt sällskap väljer rabarberkaka med rabarberkompott och vaniljsås. Kakan är inte vegan men det är kompotten, vilket gör att vi kan dela lite. Vid bordet bredvid oss noterar jag det kinesiska paret igen.
I närheten av Siglufjördur ligger för övrigt ett av Islands skidområden, som vi fick testa under mitt förra besök. Det var hårt väder den dagen och ingen sikt i princip. Vilket ledde till att en av deltagarna bröt två revben ganska omgående. Men han tog det med ro. Det finns även skidområden vid Dalvik och strax utanför Akureyri, på Hlidarfjall. Liftkorten gäller för alla områden, så att man kan kombinera dem under samma resa.
Vi avslutar vår fika och vänder tillbaka mot Akureyri. Följande dag har vi ett fullt program vid och omkring den natursköna sjön Myvatn.
Foto: Johanna Bergström
