En av mina favoritutflykter att göra från San Francisco är till universitetsstaden Berkeley. Den ligger nordöst om San Francisco, på andra sidan bukten. Vi åker tåg dit, vilket går ganska snabbt och smidigt.
Berkeley är mest känt för sitt välrenommerade universitet, som är University of Californias äldsta campus. Staden har en mysigt bohemisk känsla och är en ganska typisk studentstad, med omkring 120 000 invånare. Den anses även vara en av USA:s mest liberala städer. Här finns visserligen de sedvanliga kedjorna och större varumärkena men gatubilden karakteriseras snarare av mindre, självständiga butiker, kaféer och restauranger.
Mina sockor från universitetet börjat gå sönder ganska ordentligt. Jag antar att det rättfärdigar ett snart återbesök?
Vi kliver av tåget och promenerar upp till universitetsområdet. På en av gångvägarna möts vi av en liten till synes självgående robot på hjul, som kanske får demonstrera deras forskning. Efter ett tag passerar vi universitetets kända klocktorn. Mitt resesällskap berättar att när hon och hennes dåvarande sambo, senare make besökte Berkeley på 1970-talet så fanns det en man som skötte underhållet i klocktornet. Han samlade på vykort som besökare skickade honom från när och fjärran, av andra torn runtom i världen. De hade tänkt skicka ett kort på Kaknästornet i Stockholm. Men det blev senare tyvärr aldrig av.
Välanvända inköp
Efter att ha tagit en runda bland byggnaderna och inne i två av biblioteken tar vi sikte på campusbutiken. Jag köper en grå hoodie som sätter kryss i alla rutorna, så att säga, samt ett par fluffiga sockor. Sockorna har jag haft på mig varje dag som jag tillbringat i Stockholm sedan dess, i och med att jag tar på dem på kvällen och sover i dem. Det har lett till att de nu så sakteliga faller i bitar, ungefär som deras föregångare som jag inhandlade vid mitt förra besök, tillsammans med ett par shorts. Det var när jag bodde i Kalifornien för ett antal år sedan, i staden Vacaville, och jobbade inom ridsporten.
En anekdot i sammanhanget är att Berkeley-logotypen uppenbarligen kan leda till oväntade möten. Dels har jag blivit tilltalad under Stockholm Marathon av en Berkeley-alumni vid ett tillfälle. Dels hände något liknande på gymmet i Paris, fast då var det en av universitetets lärare. Vid båda tillfällena bar jag shortsen, som har texten Berkeley tryckt baktill.
Mitt sällskap hittar också en hoodie i en annan färg samt en snygg t-shirt. Därefter delar vi på oss. Jag har bokat in en fika med en väninna som jag har kontakt med sedan min tid i Vacaville. Vi har stämt möte på kaffebaren Blue Bottle Coffee i korsningen University Avenue och Shattuck Avenue.
Jag känner inte till Blue Bottle Coffee sedan tidigare men det visar sig vara right up my alley (hade varit för dåligt att skriva ”my cup of coffee”). Företaget är en kedja som är relativt utbredd i USA. De fokuserar på nyrostat hantverkskaffe som bryggs för hand medan man väntar. Jag beställer ett bryggkaffe med rund smakprofil samt havredryck till. Havredrycken är iKaffe från svenska Oatly, som enligt mig är det bästa alternativet till kaffe.
Catch-up med en vän
Vi slår oss ned utanför på en bänk vid husväggen. Min väninna brukade hjälpa till att rida några av hästarna i stallet där jag arbetade. Det är så vi känner varandra. Hon är sportig överlag och tränar bland annat akrobatik med sin pojkvän. Yrkesmässigt är hon utbildad trädgårdsarkitekt. En riktigt härlig och inspirerande människa.
Vid mitt besök har hon och pojkvännen precis köpt ett hus med ganska stor tomt i Albany strax norr om Berkeley. Där odlar de nu både frukt, grönsaker och blommor samt har kycklingar. På bilderna ser det väldigt vackert ut, även omgivningarna. Vi bestämmer att satsa på att jag kommer dit nästa gång jag besöker Kalifornien. Man ska alltid ha ett antal orsaker att komma tillbaka till platser man tycker om.
Kaffet är gott. Det är stor skillnad i kvalitet mot vissa andra av de ännu mer storskaliga och vinstdrivna producenterna. Under resten av vistelsen i Kalifornien söker jag målinriktat upp Blue Bottle Coffee så snart jag vill handla kaffe. Där kompromissar jag helst inte.
Det har blivit dags att bryta upp. Min väninna ska iväg till jobbet, som hon till en del kan sköta hemifrån. Jag tar tåget tillbaka till San Francisco. Det är sent på eftermiddagen och jag nöjer mig med att hoppa av ett par stationer tidigare, för att promenera lite längre till hotellet. Vi bor på The Chancellor vid centralt belägna Union Square.
I skrivande stund har som sagt mina sockor från University of Berkeley börjat gå sönder ganska ordentligt. Jag antar att det rättfärdigar ett snart återbesök?
Foto: Johanna Bergström
